För det första vill jag göra klart att jag inte har nån ambition att ersätta Innebandybloggen. Dom hade en enorm bredd och täckte innebandyn i Umeå och landet på ett fantastiskt sätt, i smått och stort. Men jag tänker att för tredje säsongen skriva om och kommentera vad som händer inom sporten. Tyngdpunkterna läggs på Umeås elitlag och de högsta serierna.

Om du tänker följa bloggen så kommer här en presentation av mina intressen och åsikter. Jag kommer att främst följa 3 lag. Thoren därför att jag har och har haft nära relationer till den klubben och spelarna i åratal. Granlo därför att dom utgör en virvelvind i innebandysverige. Även här har jag följt utveklingen av ett flertal av spelarna i tio år. Falun därför det är ett färgstarkt och oberäknerligt lag. Ena matchen spelar dom världsinnebandy för att i nästa ligga under med 6-1 mot ett mittenlag efter 2 perioder. Vem kan motstå nåt sånt?

När det gäller spelare så har jag som alla andra mina favoriter och ”hatobjekt”. Om vi börjar med det senare så har jag väldigt svårt för glassar som Niklas Jihde och Hannes Öhman. Det är nåt med attityden. Mitt största ”hatobjekt” genom alla tider är den brutale och lömske f.d. backen i AIK, Kristoffer Kranberg. Han har nu fått en efterföljare i Täbys back Andreas Ackevi. Jag älskar att hata honom.

Ingen kan väl undgå att älska lirare som Peder Bodén och Tobias Enström. Men jag njuter också av att se energispelare som Alexander Bodén och Pixbos Martin Östholm. Dom ger sig aldrig och viker inte i nån sargduell, aldrig

Avslutningsvis gillar jag naturligtvis en Faluspelare som jag tror kommer att utnämnas till världens nummer 1 efter denna säsong: Alexander Rudd, han har allt.

Då vet ni..

( av Jakob ”Boon” Arvidsson, Thoren # 17)

Jakob återkommer med säkerhet när han har nåt vettigt och intressant att förmedla. Och det har han påfallande ofta har jag lärt mig..

Kul att få blogga igen!

När Läktarcoachen frågar ställer man självklart upp. Han har nämligen i egenskap av förälder till en av mina bästa vänner skjutsat mig otaliga gånger till diverse samlingar inom både fotboll och innebandy. Han har dessutom stått ut med att se mig idrotta sedan jag var en liten pojke. Då är man värd lite hjälp på bloggen!

Ämnet jag ska hålla mig till är Scandic Cup och jag tänkte skriva utifrån några olika punkter:

*Cup-känslan. Även fast det inte fanns några Banana skids i kiosken så fick man känna igen delar av den känsla man hade som liten när det vankades cup. För egen del var detta de första matcherna jag gör på säsongen vilket var extra roligt (och lite extra drygt då man ibland inte är vän med den där berömda bollen). Det var även kul att det var så mycket liv och rörelse i hallarna.

*Domar-insatsen. Kul att det satsades så hårt på domarna. Det var fullgod kvalitet på de domarna som dömde vilket inte är en självklarhet då det är dags för cup. Den nya tekningsregeln blev dock en stor snackis på läktarplats och det var mest negativt snack man hörde. Jag lägger också märke till att de allsvenska lagen – däribland vi i Thorengruppen – drog på oss fler utvisningar. Detta kanske helt enkelt beror på att vi är lite långsammare och lite mer orutinerade i närkamperna? Eller favoriserar vissa domare SSL-lagen och dess stjärnor? Jag låter läsaren själv avgöra.

*Kvaliteten. Av de matcher jag såg höll nästan alla väldigt hög kvalitet. Det var verkligen full fart i hallarna. Kul att få spela matcher där små marginaler avgör. I första matchen mot Dalen sätts spiken i kistan i samband med att vi plockade målvakten. Mot Göteborg gör vi mål med en sekund kvar vilket gör att vi får spela semi mot Granlo – där vi åker ut i sudden death (i boxplay). Nyttigt att få spela så pass jämna matcher där varje bolltapp kan vara avgörande…

Aja, lite mer specifika grejer nu då…

*Ketil Kronberg. Med han i laget kan uppenbarligen allt hända. Jag satt precis i vinkel då han dundrade in kvitteringen mot Granlo och fick då höra hans episka målfirande: ”Boooooom!”. Att han sedan kryddar det med att avgöra på straff gör inte saken sämre.

*Anton Byström, Umeå City. Ser glödhet ut! City kommer att behöva ha mer än en femma för att slåss om seriesegern och med Byström i denna form så finns det goda möjligheter till det. Jag hoppas att våra backar kan hänga med i hans snabba svängar på måndag. Även Mattias Hedlund visade upp en bra form liksom hela förstaformationen. För att inte tala om Albin Andersson som hade grymt bra fart i fötterna.

*City – rent allmänt: …såg med andra ord pigga ut tycker jag. Vilsna i första matchen mot Granlo tydligen (såg ej) men i de övriga matcherna tycker jag att de övertygade kraftigt. Bra fart och snygga mål. City är nästan alltid bra vid den här tidsperioden. Minns att vi fick dyngstryk med 9-3 eller något liknande vid den här tidpunkten ifjol. Många håller säkert oss som favoriter mot City på måndag men jag kan i alla fall inte tänka mig en svårare premiärmatch för oss.

*Thorengruppen: Vi fick mycket beröm från läktarplats men känslan i laget är att vi kan mer. En sak som vi gjorde riktigt bra var hemjobbet (vilket vi kanske inte har varit så kände för tidigare). Mot Granlo släppte vi t ex in noll mål i 5-mot 5 (en straff och två i boxplay) vilket är imponerande oavsett hur många kuggar de saknade.
Vi känns som ett starkt kollektiv i år och vi har fler spelare än någonsin som kan gå in och göra avgörande insatser. Det bådar gott!
Även om det säkert kan ta lite tid innan vi är helt samspelta. Som tur var är det inte nu man ska vara som allra bäst…

***

Damerna då?

Jag såg tyvärr bara en av Dalens matcher. Jag vill utifrån den lyfta fram Martha Hällgren som kommer vara nyttig för Dalen i vinter. Snacka om powerforward.
Dalen har för övrigt en sådan i varje femma med Jennie Holmgren, Hällgren och Natalie McNeil. Jag och Ove Johansson skojade lite grann om att sätta ihop dessa tre i samma kedja…

I övrigt tycker jag att spelare som Caroline Stattin och Turton såg piggare ut än på länge. Dessa två, och några till, behöver kliva fram för att täcka upp för de som försvunnit.

Jag tror även att Emelie Nordlinder kommer bli riktigt nyttig för Dalen i vinter. Hon visade prov på fin fart, bra passningar och bra målsinne. Hon kanske kan bli den poängspelare som Dalen saknat?

I Emma Torrika finns också den rightare som laget behövt. Men det var kanske ingen nyhet. Gillar att hon alltid försöker vara kreativ!

Bland nyförvärven tycker jag även att Emelie Jansson övertygade. Riktigt fina räder offensivt kombinerat med en stabil defensiv. Missade tyvärr damfinalen pga jobb så kan inte uttala mig något om den.

Nu vart det mycket spelarberöm till Dalen. Detta behöver dock inte betyda att kollektivet skötte sig särskilt bra. Jag är nämligen förvånad över vissa enkla mål som laget släppte in mot OLS. Mål som Dalen aldrig brukar släppa till. Så rent individmässigt tycker jag det såg bra ut – men som lag kan laget göra stora framsteg. I alla fall om man jämför med den bild man haft av Dalens damlag tidigare.

Den andra dammatchen jag såg var mellan Gullänget/Kroksta och Boden. Den är inte så relevant just på denna blogg – men Gullänget vann i alla fall rättvist!

**

Slutligen var det givetvis tråkigt att Falun inte kunde komma. Detta gjorde att Granlo fick slita som sårade – och de hade dessutom ett gäng spelare på skadelistan. Oerhört starkt av Granlo att skaka Dalen så pass hårt i finalen med så mycket speltid per ben i benen.

Olyckligt att Asp skadade sig. Vi får hålla tummarna att han är tillbaka på banan snart. När det gäller Johan Samuelssons frånvaro är det en långdragen förkylning som hindrar honom från spel. Hoppas att Johan får bot på de problemen inom kort – för snart drar ju SSL igång och då vill vi alla se honom in action.

Detta får bli nog från min sida! Vi får väl se om jag gästbloggar någon fler gång framöver…

Lev och må!

Måste rätta mig själv. Thoren släppte inte ett enda mål 5 mot 5 i Granlomatchen,. 2 boxplay och 1 straff var det och inget annat.

Desto starkare..

Herrar Elit har nästan uteslutit handlat om SSL mot Allsvenskan. Med undantag av Citys första period mot Granlo så har Allsvenskarna stått upp bra. Jag såg inte Citys andra match mot Granlo igår kväll men att byta ut en förlust med 9-5 till vinst med 9-6 var ju starkt. Visserligen vilade Granlo några av sina bästa men ändå…

Förmiddagens drabbning mellan Thoren och Granlo var rätt jämn målmässigt hela vägen. Skillnaden som jag uppfattade var att Granlo hade ett mycket tätare försvar. Thoren hade förtvivlat svårt att få till stånd bra uppspel och lika svårt att skapa avslut från fina lägen. Granlo kom mycket enklare upp i banan och skapade mer möjligheter. Ändå var Thoren nära att avgöra när Jesper Fransson hittades med ett snabbt uppspel i slutminuten. Det smällde i klubborna, straff eller inte. Domarna friade så Peder Bodén fick inte chansen att lirka in straffen…

Thoren släppte alltså in bara 1 spelmål 5 mot 5. Dom andra var i boxplay och en straff. Det är mycket starkt mot förra säsongens semifinalister. Erik Ställ uppträder mycket stabilt i målet. Där har Thorenspelarna verkligen en att lita på. I övrigt vill jag lyfta fram Fredrik Edholm som verkar boosta i själförtroendet. Får han bort lite överoptimistiska uppspel som leder till onödiga spelvändningar så blir det här bra. Ettrige Wiktor Johannesson tar också för sig mer och mer. Har speed, bra blick och också skott. Mycket nyttig framöver. Däremot syns Fredrik Ottosson alltför litet framåt. Saknar verkligen hans bössa. Måhända tycktes han ta mer defensivt ansvar i den omgivning han befann sig idag. Och så väntar vi på Viktor Jansson…Hoppas att han börjar visa nåt av sitt gedigna kunnande snart.

Falun

Kollade dom rykten som florerade på Gamliahallen. Mest samstämmigt var att Falun inte hade råd att komma…

Verkar ha stora skulder och inte råd att betala förlorad arbetsförtjänst till spelarna för Umetrippen.

Illavarslande för svenska mästarna…

Jacke

Så klart att man kunde lita på att Jakob Arvidsson skulle stiga fram och ordna semifinalbiljetten för Thoren. 7-5, 19.59 i tredje perioden. Roligt att det blev match mot Granlo i morgon.

Efter 2 säsonger så är det dags för att ta nya tag. Namnet Innebandyläktarcoachen har gjort sitt. Det känns alldeles för tungt. Folk kallar mig dessutom för ”Läktarcoachen” rätt och slätt.

Om ni vill följa mig framöver så finns jag nu under bloggnamnet : Läktarcoachen – om innebandy

Vi på Läktarcoachen har äran och nöjet att presentera ett kanonförvärv till bloggen.

Ingen mindre än Jakob Arvidsson kommer att medverka som Gästbloggare i detta forum

Han behöver naturligtvis ingen närmare presentation för innebandybloggläsare…

Hans första gästinlägg kommer efter Scandic Cup.

Välkommen Jakob !

För inte så länge sedan anmälde sig Täby till en cup i Umeå. När det var dags så anlände dom med typ 10 spelare. Efter nån match meddelade dom att skador gjorde att man måste lämna w.o för resten av cupen. Verkade utstuderat…

Nu är det alltså Faluns tur att utmärka sig. För 2 veckor sedan hade man cup på hemmaplan. Där utgick man själklart ifrån att anmälda lag skulle ställa upp med bästa trupp. Vilket också Dalen gjorde trots att de just kommit hem från Prag. Nu har helt plötsligt Faluns spelare blivit både skadade och sjuka…. Falun har en bred trupp  och säkerligen ett antal bra juniorer att tillgå. Men man väljer den enkla vägen ut och drar sig ur. Ursvagt, och beskedet kommer väldigt sent .Jag tror att resan helt plötsligt verkade lång och att motivationen tröt efter ett intensivt cupande på senare tid. Men varför då anmäla sig?

Nu blev Umeås intresserade och kunniga publik blåsta på innebandygodis…

Jag har lust att begära pengarna åter för cupbandet…

Slöt naturligtvis upp när Scandic Cup drog igång. Såg stora delar av TBS-RIG. Det ser väl mycket lovande ut för TBS, inte minst med tanke på förvärven från Thoren. Mycket erfarenhet där trots att dom inte nått nån avsevärd ålder. TBS kunde ganska lätt manövrera ut smågrabbarna från gymnasiet. Dom har ju bytt ut en tredjedel av laget som förr om åren. Märkligt att man kan fylla på med en ny årskurs som nästan fullständigt liknar den förra. Små, ettriga och bollsäkra rackare som kommer att växa ordentligt under de kommande åren.

Huvudintresset gällde dock matchen Dalen-Thoren. Den utvecklade sig till en bra och tempofylld sådan. Ibland gick det alldeles för fort och man fruktade mest att spelarna i sin iver skulle krocka med nån motståndare med hjärnskakning som följd. Första perioden ägdes totalt av Dalen och man undrade vad Thorens stora framgångar i Prag verkligen hade för betydelse. Så småningom jämnades det ut sig men Thoren föll till sist på för många utvisningsminuter.

Ibland slog det mig att det var nån form av Stadsmatch jag kollade på. Sandåkern/RIG mot Dalen/City. Årets Dalen domineras ju en hel del av spelare från Sandåkern medan Thoren fyller på med ärrade Dalen-och Citylirare. Man får deleta en del gamla minnen…

Nåväl, man får verkligen hoppas att Alexander Bodén och Kettil Kronberg håller sig skadefria i vinter. Det blir nog tufft ändå mot SSL-motstånd. För spelare från jumbon i Allsvenskan ifjol kan väl näppeligen räcka för att Dalen ska nå slutspel.

Thoren tippas av många som klar SSL-kandidat, och det med rätta när man ser till truppen och den i förhållande till motståndarnas dito i Allsvenskan. Men nog finns det mycket att göra i laget. Hur ska femmorna se ut egentligen? Jag tycker att det exempelvis är alltför få defensiva kilon i en line med Bodén -Johannesson- Arvidsson även om det funkade bra offensivt. Thomsson in där? Sedan har jag ju stora förväntningar på Viktor Jansson. Verkade igår lite bortkommen som högerforward.

Cupäventyret fortsätter, kul med sådana spelande lag som Granlo och Falun…