Jag ska be att få presentera mig

Hej på er! Jag heter Lena Sjöström och bor i Skellefteå. Jag har alltid varit förtjust i att prata och att tycka till om saker och ting.

Tidigare har det bara drabbat dem jag träffat personligen och på senare år också dem jag delar tillvaron med på Facebook. 🙂 Att blogga kändes som ett roligt steg vidare och med en partner som också bloggar fick jag inspiration att komma i gång. Jag har bloggat på egen hemsida i något år, men vill hemskt gärna utöka min läsekrets och därför är jag nu här, på VK-bloggen. Det känns kul och spännande och jag hoppas att ni kommer att finna det värt tiden att läsa!

Tankar kan verkligen flytta sig snabbt mellan stort och smått och det är också vad min blogg kommer att innehålla. Stort och smått, om mig och världen runt omkring. Mitt intresse för att skriva är relativt nytt, men jag har alltid varit en bokslukare och det har så klart i mångt och mycket format min tankevärld och hur jag ser på människan, livet och samhället. Med åren har jag också blivit allt mer intresserad av språk och kommunikation, med alla dess svårigheter och möjligheter. Det är också vad jag har arbetar med, på deltid: ord, fakta, information, kommunikation.

Jag är som sagt skelleftebo. Närmar mig 60 i skrivande stund. Jag har två utflyttade barn och lever särboliv, med basen i Skellefteå och särbon i Umeå. Jag är yngst av fyra syskon. Är sjukpensionär, men arbetar 25 %. Mina intressen är bland annat böcker och blommor, mänskligheten i allmänhet, sociologi, psykologi och och så klart den politik som styr allas våra liv och framtid. Sjunger i kör och promenerar i skogen. Dock inte samtidigt.

Så här ser jag ut

Profilbild vk

 

 

2 kommentarer

  1. Andreas

    Välkommen.
    Duktigt av sig att jobba så gott du kan, 25%. Allt för många isolerar sig omedvetet, och ångrar sig bittert efter några år.

    • Lena (inläggsförfattare)

      Tack Andreas. Jo det är sant att det är viktigt att komma ut i samhället och tillbaka till jobblivet om så är möjligt. På ”min” tid, dvs innan jag började o att arbeta efter flera års hel sjukskrivning, fick jag jaga på Fsäkringskassan för att få hjälp med den rehab de i hotande ordalag ”lovat” mig. (Lite långt förklara utförligt här.) Inte mycket hände förrän Alliansen började prata om utanförskapet och kastade ut mig ur försäkringen. Då kom hotbreven igen, men nu med vissa åtgärder tillagda. Alltid något tyckte jag, men jag var redan i gång, trots Fk.s tröghet. Ska säga att Fk ändå var mycket hjälpsamma dåförtiden, trots att de inte hade mycket hjälp att erbjuda.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Kategorier