Lugnt och tyst

Det känns som ett bra tag sedan pressen högljutt gick i spinn över valet, valutgången, talmans- och regeringsbildandet. De kanske har pressat ut allt som går vid det här laget och eftersom Löfven tiger som muren blir det inga smaskiga rubriker längre. Alla möjligheter till spekulerande av politiska förståsigpåare är också vridna och vända på.

Nåja, det är ju bara någon vecka sedan alliansen käbblade med varandra och sprang till pressen stup i kvarten. Eller om det tvärtom var pressen som jagade på. Inte helt otroligt.. Men, är det bara jag som tycker att det är ganska skönt?

– Men vi måste väl ändå ha en regering, invänder kanske vän av ordning.

-Jo, så småningom måste saken avgöras, men just nu går landet vidare i sin vanliga lunk. Statens kvarnar stoppar inte för vad som helst, utan färdiga beslut måste ju fortfarande följas och pengar och personal måste finnas i alla områden som staten och kommuner har ansvar för.

Därför är skolan och vårdcentralen öppen och statsbidragen skickas dit de ska av en väl fungerande statsförvaltning. Har man tvitter kan man tex se hur de kvittrar på om allt som händer och står på,  precis som vanligt. Snart måste dock en ny budget klubbas. No problems! En budget som omfattar uteslutande förvaltande poster, men saknar reformer är helt möjlig att fastställa av riksdagen, där ju platserna ändå är tillsatta.

Vilken tur vi har som får bo i ett land där den offentliga verksamheten står fri i vardagen, från politikernas stridiga och grälsjuka viljor. De anställda står för en kontinuitet man kanske inte ser överallt på jorden. Så ska det vara i en väl fungerande demokrati.

Visst finns mycket som felar och brister i offentlig verksamhet, men att vi klarar oss ett bra tag utan regering är i alla fall tydligt.

Så, låt processen ta sin tid. Tror knappast Löfven tar hem statsministerposten den här vändan, han heller. Kanske får Kristersson chansen igen, eller kanske får vi vår första kvinnliga statsminister (heter det så?) under den här mandatperioden.

Varför inte?