Filosofiskt fika

Häromdagen satt vi i fikarummet på jobbet och pratade om lycka. Vad är lycka, frågade vi oss.

Jag försökte definiera lyckan som ett tillstånd, snarare än en upplevelse. En annan menade, mera konkret, att lycka är att vakna på morgonen. Jag tyckte först att det var en väldigt bra formulering – men sen.. Resten av dagen åter kom tankarna på detta, av och till. Jag började tänka att det nog finns människor som inte tycker att det är lycka att vakna på morgonen.

Det finns de som vaknar till ett helvete utan slut. Det finns de som önskar att de vore döda. Jag tänker på slaveri och trafficking, jag tänker på dem som utsätts för våld, hot och tortyr. Där finns ingen lycka i att vakna upp på morgonen. Jag tänker också på de som är deprimerade. Där upplever man heller ingen lycka över att vakna upp på morgonen.

Så länge det finns liv, finns det hopp. Så länge det finns hopp, finns det liv

Den som saknar hopp bävar för morgondagen. För den som lever i trygghet, fred och frihet tycker jag däremot att det kan stämma ganska bra. Mycket av det som gör oss lyckliga eller lyckligt lottade känns så självklart, att vi inte upplever att det är lycka. Vi förstår kanske inte ens vad vi har, annat än om vi förlorar det.

Därför tycker jag fortfarande att lycka är ett tillstånd med frånvaro av olycka, medan det kan komma lyckotoppar, orsakade av något specifikt, som en förälskelse, eller ett nytt jobb, till exempel.
Samtidigt tänker jag att varje morgon man vaknar upp har man nya möjligheter till lycka, förutsatt att man vill och orkar. Varje morgon kommer en ny chans att lösa problem, att oturen vänder, eller finna acceptans och därigenom få vara lycklig ändå.

Även som fattig och sjuk kan man vara lycklig. Jag själv (varken frisk eller rik) kan vara det, när jag uppmärksammar guldkornen i tillvaron och accepterar övriga saker som är allt annat än bra. Men ingen kan – eller skulle ens orka – känna lycka jämt.

Jag tycker allt att lycka i grunden är frånvaron av olycka. Har man hopp och framtidstro är det också lycka. Är man fri att forma sitt eget liv, mätt och med tak över huvudet är man lyckligt lottad. Sedan har vi de stunderna då hjärtat nästan sprängs av lycka och glädje. Topparna. Grädden på moset. Vi i fikarummet hade nog båda rätt, men hela bilden var det ju inte. Som om ett sånt sort begrepp gick att sammanfatta med några ord.

För övrigt går min tanke i dag till de utsatta i vårt samhälle. De som M/Kd/Sd:s med sin nyklubbade budget visar sitt förakt. Skam över dem som slår på den som redan ligger!