Resa långsamt

Dagarna glider makligt förbi. Om livet är en resa så färdas jag just nu ensam i en roddbåt, där jag lagt upp årorna och bara flyter med. En fördel med januari är att inget särskilt brukar hända. Jag kan låta höstens tempo övergå i ett mera vilsamt och reflekterande tillstånd.

Många tankar får utvecklas. En bra tanke är att jag vill ta mer hänsyn till min natur och mina behov. Det är ju så lätt att glömma. Visst behövs det ibland, att övervinna inre motstånd och ta en extra sväng i livets promenad. Men balans är målet.

2018 hade jag roligt. Flera sverigeresor, varav två till min dotter i Stockholm, teaterbesök och nöjen och ganska mycket friluftsliv. Sen hände förstås mindre roliga saker ibland, men det lämnar jag därhän. I efterhand kan jag i alla fall se att jag tänjt på orken väl mycket . Därför har jag bestämt mig för att ta det lite lugnare i år. Strosa långsammare genom 2019.

Gå som tåget, kanske man kunde säga. Tåg är bra. Efter att oftast valt flyget (så billigt och snabbt!) vill jag nu resa med tåg. Jag tog tåget hem vid senaste trippen och njöt varje minut. Det var som att få en lååång paus från allt som bullrar, jäktar och tar energi. Man bara är i flera timmar och så länge man inte drabbas av större förseningar kan man anlända utvilad.

Året börjar alltså bra. Jag har inget alls på gång, men bestämmer mig för att ta emot möjligheter och förändringar med öppna sinnen. Ett slags nystart gör jag också, genom att inträda i ”The golden years”, det vill säga fyller 60! Jag har trott mig helt sakna åldersnoja, men det är nog inte helt sant. Vid 40 och 50 var det bara så mycket annat som tog energi att åldersnojan inte riktigt lyckades göra sig hörd.

Då hade jag barn hemma, nu är det mest bara jag som går här hemma och tänker både framåt och bakåt. Känner nostalgi men bär också tanken om att kanske inte ha så mycket tid kvar. Relativt sett, alltså. Man vet ju inte heller hur det blir med hälsa och rörlighet, eller ekonomin.

Lek, lev, var glad!

Jag börjar förstå hur jag vill leva resten av min tid. Det känns lovande. När man vet vart man vill är det ju lite lättare att gå åt rätt håll. Mina önskemål är inte särskilt vidlyftiga. De går ut på att njuta av det jag har och ta mig den tid jag behöver. Att sluta tro att det är på mig allt hänger, om alla ska vara glada och ha det bra.

Jag vill vara glad. Jag vill vara med min familj. Jag vill hålla vännerna nära. Jag vill bli bättre på att strunta i det jag inte kan påverka. Jag vill göra det lilla jag kan i det som jag kan påverka. Jag vill fortsätta utvecklas. Jag drömmer om att resa mer och jag vill resa långsamt!