Barn med slöja

Ingen har väl missat den nyliga händelsen med en slöjbärande idrottsflicka i fokus. Det var på Riksidrottsförbundets hemsida som bilden publicerades. Simförbundets orförande begärde att tjejbilden skulle bort från förbundets hemsida. Den skickade fel signaler. Signalerna som avsågs var var dels att flickan bar slöja, dela att hon höll i ett skjutvapen (luftgevär). Bilden visade att mångfald är möjlig och kan peppa fler invandrade eller andragenerationens flickor att prova på idrott.

Det blev ett ramaskri förstås. Dels mot förbundskvinnan själv, från de som tyckte hon hade fel, men föga oväntat också från den muslimfientliga klicken, vilka som vanligt, väl förskansade bakom en skärm, skummade av avsky, och ett starkt behov att kasta dynga.

Vad är det då med slöjan som gör den så misshaglig? Jaa.. Först det självklara, att det är fel att tvinga kvinnor att dölja sig, att slöjan är den del av en patriarkalisk förtryckarkultur. Där säger jag absolut inget emot. Att kvinnor, barn, ja till och med småflickor ska tvingas gå i långklänning och med huvudduk är i mitt tycke horribelt.

Hedersförtryck ska vara ett lagbrott, liksom alla övergrepp. Men låt oss anta att inte alla med slöja är förtryckta. Att en del valt slöjan av personliga och varierande skäl. Att några är djupt troende och inte vill visa sitt hår. Många ”muslimska” kvinnor bär huvudbonad, men inte övriga delar av den traditionella klädseln. Slöjorna täcker i varierande grad. Många bär snygga och konstfullt draperade sjalar och klär sig i övrigt som vilken Meja eller Tindra som helst. Make up också. Är de förtryckta? Ja, det vet jag såklart ingenting om, men jag tycker att det är att gå för långt att ta det för givet.

Slöja som accesoar

Anta att de använder slöjan som identitetsmarkör? För att visa stolthet över den de är? Eller kanske bara som en modegrej? På sjuttiotalet var det modernt i Sverige att bära sjalett. En gång var det gummor och kvinnor, som i en annan tid var tvungna, för att betraktas som en anständig kvinna. En vacker dag blir det modernt igen, det kan jag nästan slå vad om!

Diskussionen om rätt eller fel att tillåta slöja är förstås inte fel i sig. Det känns som ganska nyligt som vi fick upp ögonen för den så kallade hederskulturen och hur det dolda kvinnoförtrycket fått frodas, dolt, ignorerat, icke intressant.

Så återstår en viktig fråga: Hur ska dessa flickor bemötas? Bör de döljas till dess att de gör och ser rätt ut? Eller ska de lyftas fram och ges ökade möjligheter och utrymme att utvecklas inom alla delar i samhället, i stället för att tvingas tillbaka till anonymitet och osynlighet. Själv tycker jag att vi ska fundera om det är människan bakom eller slöjan vi väljer att se. Visst, slöjan är en symbol, ett av flera yttryck för en förlegad kvinnosyn. Men kan vi inte göra så här ändå:

Bättra på kvinnosynen, skärp uppmärksamheten för att hitta de utsatta och ge deras förtryckare en ordentlig minnesbeta. Detta är min åsikt. Jag vet att det finns starka motargument. Bland annat att om vi inte tydligt visar hur det ska vara i dag, skjuter på obehagliga beslut, så ger det i förlängningen mycket negativa konsekvenser.

Men kan det inte vara så att det inte bara finns en lösning, utan flera? Är bara ett svar det rätta? Vilket perspektiv ska vi ha? Ska vi välja piskan, eller kan vi hantera detta med respekt för de unga i som behöver få känna tillhörighet och att dörren till frihet och möjligheter står öppen för dem, med eller utan huvudduk.

Se flickorna! Hjälp flickorna! Låt dem ta plats! Med det kommer man långt. Tvång är en dålig metod mot unga personer som mest av allt behöver få bli sig själva, utan att bli bespottade och nedtryckta på de platser där de skulle kunna se en framtid.