Äntligen!

Dagens lunchpromenad satte verkligen fart på lyckohormonerna. Mycket snö, javisst, men också rejäla pölar och fågelkvitter och (ganska) sköna vårvindar. Jag har länge varit en flitig promenerare, men diverse krämpor i rygg, och leder gör att jag börjat dra mig för att gå ut när det är halkigt. Kanske ett tecken på åldrande? (Redan?) Jag spänner mig och fötterna glider på underlaget så det knäpper eller knäcker till i mitt dåliga knä.

Men nu börjar gångbanorna ha tinat fram och man kan lägga bort kängor och broddar och dra på sig lite lättare skodon. Till det en mera vårlig jacka som gör sitt för att jag ska känna att våren snart är häär!

Jag stornjöt av att komma mig ut och gläds åt att jag nu hämtat mig efter en lång och tung period. Emellanåt har jag både flow och driv, kortare eller längre perioder. Det går upp och ner, som för de flesta, men emellanåt blir det för mycket för länge och slutar med tvärstopp och att jag mår skit. Då får jag lägga ner allt utom det som inte går att undvika, åter ladda upp de havererade minnes- och kognitiva funktionerna, låta kropp och själ vila i sig i form så länge som behövs. Leva en dag i taget

Vilket jag alltså gjort. Den ena dagen lades till den andra, i en ganska kravlös räcka och vartefter kom både glädje och krafter tillbaka. Återigen lever jag i insikten om att mina resurser är begränsade och att jag måste anpassa mig efter det eller ta konsekvenserna. Insikt. När man låter sig själv vila och duga, trots att man inte lever upp till särskilt många krav. Att släppa allt som bara går underlättar tillfrisknandet och för min del känner jag mig nu återhämtad, som sagt.

Glad nästan jämt och den oro som ridit mig natt och dag är nere på en hanterbar nivå – ibland helt tyst och lugn, ibland som ett sus, ett stråk av obehagliga tankar som jag låter finnas men inte ta över.

Våren hjälper till. Jag drömmer om soliga aftonpromenader och kvällar med öppen balkongdörr. En annan sak som gör mig glad är trädgårdsprogram på tv. Programpärlan ”Trädgårdssommar” väcker mina drömmar om en plats att joxa med blommor och pjoller på. Jag blir inspirerad! Enda nackdelen är att längtan blir nästintill plågsam efter egna rabatter i egen trädgård! Sedan ett antal år har jag inte det och jag väntar otåligt på att få möjlighet att åter bo på markplan med en egen liten täppa. En dag så…

Men man tager vad man haver och nu kan jag börja planera för en mysig sommarbalkong och att njuta av det som är och ska komma!