Rapport från badstranden

Jag går med lätta men bestämda steg ner mot strandkanten och ner i vattnet. Räds varken småfisk eller kyla, utan trampar på. ”Härligt!” Intalar jag mig, när plötsligt vattnet når upp till bikinibyxan. ”Iii!” ropar varenda cell i min kropp och vill genast vända om.

Det var en helt vanlig dag på badstranden alltså. Det är ju sommar, oavsett vattentemperatur och det är en princip för mig att bada minst en gång per sommar. I fjol var det dessutom mer eller mindre ett villkor för överlevnad att bada varenda dag under värmeböljan, men i år har jag haft lite otur med vädret: När sol och värme varit här då har jag inte kunnat bada, utan varit upptagen med annat.

Men jag har bidat min tid, för tillfället brukar ju komma förr eller senare och förra veckan kunde jag äntligen bada i Umeälvens vatten. Jag borde förstås skriva bada inom citationstecken, för det blev sanningen att säga mera dopp än bad och det blev knappast mera än 15 simtag sammanlagt.

Ja, jag är alltså ingen badentusiast av stora mått, som ni förstår. Men bad hör ju sommaren till. Semester också, för många av oss. I morgon avnjuter jag min sista semesterdag för denna sommar. Det känns helt ok, efter 5 veckor, Det tog dock ovanligt lång tid för mig att komma ner i varv.

Stress i kroppen är inte alltid lätt att bli av med och jag har haft ovanligt många stressfaktorer under det senaste året, en del trista, men också en hel del roliga. Men stress som stress, det tar lika lång tid att varva ner för det. Efter två veckor hade den inte lagt sig nämnvärt utan i stället började jag få panik över att semestern snart skulle nå sitt slut. Jag hade ju nått hälften av de 4 veckor jag tänkt mig. Tack vare en förstående chef och en liten tidpott kunde jag förlänga med en vecka och minsann, några dagar senare var lugnet och friden ett faktum!

Nu kan jag återgå till arbete, med en härlig sommar i bagaget och till nya arbetsuppgifter. Som jag i och för sig inte ville ha, men som ändå lyckats göra mig intresserad och peppad. Så kan det gå.

”Iiih!” ropade varenda cell i min kropp. Men jag gav mig inte, utan vispade runt där lite i vattnet och till slut var nästan hela jag täckt av vatten. Ibland måste man övervinna lite motstånd här i livet, i stort som smått, för belöningen kan vara underbar. Eller åtminstone göra att man känner sig lite duktig.

(Tre gånger har jag ”badat” hittills.) (Det kan eventuellt räcka.)