Avslut med fullt ös

Det var det. I morse var det då dags återgå till arbetet efter en låång julledighet. Jag var trött. Sov illa i natt, så det kändes aningen tungt, men annars bara bra.

Ledighet ska vara begränsad för att rätt uppskattas, tror jag. Jag vet ju hur det känns att gå hemma år efter år, ha hur mycket ledighet som helst, utan motivation att göra något av den. Orsakerna var också ekonomiska, men jag levde ändå lite efter mottot ”skjut inte upp till i morgon vad du kan skjuta upp till i övermorgon”. Det spelade liksom ingen roll när saker gjordes, för jag hade ju all tid i världen.

Jag har knappt tänkt på jobbet alls dessa dagar, men någonstans ändå gjort upp en plan. Det var bara att hugga i. Väldigt bra, när man var trött i hela huvudet. Slippa fundera, bara sätta i gång att göra!

Min ledighet avslutades en Jul-sing along i Landsförsamlingens kyrka. Fyra vuxenkörer, en barnkör och en sinfonietta, körledare och andra deltagare samlades i god tid. Det var mycket som skulle övas, innan kyrkan fylldes. Jag upplevde det ganska rörigt och min energi tog slut lite för tidigt. Redan innan vi övat klart var jag alldeles tom i huvudet av trötthet. Min skraltiga röst var också utmattad.

Landskyrkan (2)

Den vackra Landskyrkan.
(Lånad bild. Fotograf okänd. Bilden beskuren.)

Det är förstås inte konstigt man blir slut, när hundratalet mer eller mindre förberedda och lätt förvirrade personer ska gå fram i kyrkan, sätta sig ner igen, sjunga si och sjunga så, vara med, eller vara tyst. Man ska sjunga stämmor man aldrig hört och alltså inte kan, börja sjunga samtidigt som de andra körerna och på samma sätt, fast man inte övat tillsammans innan. Jag tror inte jag var den enda som blev lite utmattad. Efter ett par timmars övning kunde jag vila mig i en bänk, dricka vatten och knapra i mig lite energi i form av en macka. När klockan närmade sig 18 var det dags hitta rätt plats att sitta på. Jag vimsade lite hit och dit innan jag fann den. Under detta vims hann jag lägga ut mina saker både här och där och hittade inte igen dem förrän efteråt!

Så var vi i gång! Sing alongen är uppbyggd så att vi sjunger en massa sånger tillsammans med församlingen, vi sjunger en egen sång och leder en allsång per kör. Sista sången sjöng alla körer tillsammans. Lägg därtill oerhört vacker och stämningsfull musik av sinfoniettan.

adventsljus

Förvirrad eller ej. Trött eller ej. Det händer något magiskt sådana här kvällar! Allt detta och julens finaste och härligaste sånger, då har ni en kväll full av sång och glädje, en grand final på julhelgerna som inte går av för hackor. (Tjugondedag Knut är visserligen kvar, men vid det laget har ju det mesta återgått till vardag igen.)

Hur jag klarade min uppgift denna kväll vill jag låta vara osagt. Ohyggligt trött, men väldigt nöjd föll jag ner i soffan hemmavid, efter nästan fyra timmar med övning och uppsjungning. Trodde jag skulle somna tidigt och sova som ett barn. Men i stället vaknade jag flera gånger på natten – som en bebis! 😀

Därav tröttheten denna morgon. Men det var det värt. Nu får vardagen ta över igen och det är inte utan att jag ser fram emot lite blåveckor nu. Körterminen är dock igångsparkad och nästa händelse blir en hel helg anti ageing-kurs för oss körsångare. Den behöver jag. Skraprösten ska få nytt liv och hålla några år till, hoppas jag!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.