Böckerna, jag och biblioteket

Tänker ni någonsin på biblioteken? Vilken betydelse de har för människan och kulturen, för kunskap och som tidsfördriv! Biblioteket är i de allra flesta fall en av de mest demokratiska institutioner man kan tänka sig. I hela världen är biblioteket en källa till nästintill obegränsad bildning och till att kunna förkovra sig på alla sätt, även utan pengar och om man saknar möjlighet till studier. På biblioteket kan man ju dessutom låna musik och filmer, låna internet och läsa dagstidningen och det i stort sett gratis överallt. För vem som helst! Wow!

Nyligen blev jag uppmanad på Facebook att i sju dagar publicera foton på böcker som berört mig. Den utmaningen kunde jag inte motstå, men vilka böcker skulle jag ta? Jag har ju läst så oerhört många i mina dar.

De allra flesta har jag lånat på biblioteket. Jag undrar verkligen hur många böcker jag kan ha hunnit med. Min syster lärde mig läsa när jag var i sexårsåldern och inte långt därefter tog hon med mig till det lilla bybiblioteket som fanns några kilometer bort. Skolbiblioteket var nästa upptäckt och sedan det stoora bokpalatset inne i stan. Och jag lånade och läste, lånade och läste.

Hemma hade vi inte många böcker, syrran läste, men om bröderna gjorde det, minns jag inte. Pappa tyckte om att läsa historieböcker. Mamma såg jag aldrig med en bok. (Hon lyssnade dock på P1 dagarna i ända, så hon blev väl bildad ändå.) Hur som helst fanns inte mycket läsning och än mindre någon skönlitteratur. Hemmets bibliotek bestod så vitt jag minns mest av uppbyggeliga verk av kristlig karaktär.

Undantaget var en bokserie som pappa fått eller införskaffat, som var del i någon slags korrespondenskurs i engelska. Från nivå lätt, med bara enstaka meningar, till svårare text. Det var engelska klassiker och de var oerhört spännande. (De bidrog alldeles säkert till att jag tidigt blev riktigt bra på engelska.)

Själv kom jag att äga ett tiotal böcker, fram till dess att jag fick ett eget hem och hade inkomst att handla för. Det blev inledningsvis fler klassiska verk, men med tiden följde jag med i det aktuella bokutbudet genom ett par bokklubbar. Vid 40 hade jag en enorm boksamling. Vid 50 började jag skala ner den så gott jag kunde och slutade i princip att köpa böcker. I många år köpte jag på sin höjd någon pocket eller fackbok då och då. I stället återgick jag till att bli boklånare!

Om bibblan var en bokpärla i mina unga år, hade den blivit en ren drömfabrik vid det laget. Där fanns ju såå mycket att välja på och numera landade böckerna ofta i bibliotekshyllan samtidigt som på bokhandelsdiskarna, så man behövde nästan aldrig vänta med att läsa den. Dessutom lånade jag magasin och läste lokaltidningen då och då. Med K har jag besökt många bibliotek som haft honom på författarbesök. Överallt välkomnade av bokentusiaster! Nu senaste advent kunde jag få njuta av ett luciatåg.

Ja, ni förstå att jag är ett stort fan av Biblioteket. Jag tänker att det är kulturen mest grundläggande och viktiga bastion, det som aldrig får begränsas eller stängas ner, oavsett vad.

Jag försöker ibland göra ett överslag på hur många böcker jag läst. 60-6 år blir 54. Gångra det med 52 veckor och du får 2808 veckor. Två böcker (i genomsnitt) i veckan gör ca 5600 böcker! Kan det verkligen stämma? Jag provar att dra av mina vuxenstudieår (då jag förstås läste andra slags böcker..) och småbarnsår, 5 plus 9 år, då jag kanske läste hälften så många. 14X52. Drar av de 728 böckerna och får ändå en svindlande hög summa: 4872. Nää, det är faktiskt svårt att tro… Jag måste ha räknat fel.

Men ändå, det är kanske inte konstigt att jag har svårt välja ut titlar till min Facebookutmaning!