Meningen med livet
Vad är meningen? Den ständiga frågan. Hur ska jag veta vilken mening mitt liv har?
Det trista är att det inte finns något svar. Och ändå måste man komma på något. Om inte, blir det trögt att finna något försonande med att livet inte är en serie kul händelser, endast avbrutna av sömn. Tvärtom är ju livet en serie av dagar som kommer att försvinna alldeles för fort, om man inte lyckas se dem som meningsfulla
Det roliga är att det där inte spelar någon roll egentligen. För egen del bestämde jag mig för att livet är meningsfullt även de dagar som ingenting särskilt händer och som jag kanske till och med önskar ska försvinna fort.
En stor del av livet såg jag måndag till torsdag som transportsträckor – men på helgen då var det dags för fest och glam! Eller åtminstone för vila och lön för veckans slit. Ja, ända till dess att jag blev sjuk och livet bromsade in för att sen aldrig få upp farten igen.
Det kommer en tid i många människors liv, då man måste bestämma sig för om man ska leva eller bara finnas. Trots att alla planer blivit till grus ville jag inte se slaget förlorat, utan försökte få en annan infallsvinkel, ett annat perspektiv till det hela.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Meningen_med_livet
Jag ville ju så gärna få jobba med sådant jag tyckte var viktigt. Jag ville väldigt gärna få känna mig betydelsefull och göra skillnad. Men mina planer gick i stöpet. Å andra sidan ville jag gärna vara lycklig också. Och det insåg jag, att om de två första låg utom räckhåll, så fanns fortfarande möjligheten till det tredje. Så jag bestämde mig för att vara satsa på nr tre: lycklig.
Det gick faktiskt ganska bra. Jag samlade alla goda tankar och saker jag kunde komma på och fann att det räckte ganska långt. Mina krav på tillvaron var inte särskilt stora när det kom till kritan. Faktiskt kunde de sammanfattas med den gamla slagdängan ”Någonting att äta, någonting att dricka” https://youtu.be/tGUL7h4lhJ0
Det finns ett motstånd förstås. Som motvikt till mitt optimistiska beslut har jag ett antal hinder: ångest och depressioner, värk, taskig mage, svajig självkänsla, bipolär sjukdom och ont om pengar. Ser fram emot (nää..) en usel pension.
Vad har jag då? En tjurskallig personlighet, en rolig partner, två barn som gör mig glad att tänka på. Ett jobb där det jag gör är viktigt och en hobby. Några vänner och lite annat smått och gott.
Jag bestämde mig alltså för att livet är meningsfullt trots de dagar som ingenting särskilt händer och som jag kanske till och med önskar bort. Jag kan inte gilla allt och alla, men jag kan se det som den del i att vara människa och inse att meningen med livet är att hitta en ork, en vilja att fortsätta.
Jag både tror och vet att det finns en sol bakom moln och regn. Jag tror att även om idag känns usel, kommer jag att skratta snart igen. Det känns förvisso inte alltid så. Bevis må saknas. Men jag har ändå bestämt mig.
Senaste kommentarer