Snäll och fin

Förr i tiden (när jag var ung) var det viktigt att vara målmedveten och framåt. Satsa på dig själv-vågen var i rullning. Uttrycket Yuppie (Young urban professional) hade landat i var mans medvetande och till och med det kära gamla S vände sig med valaffischer till denna moderna samhällsgrupp.

Lite märkligt kändes det allt att se!

Som Yuppie var man driven, begåvad, framgångsrik och pragmatisk. Man arbetade gärna inom finanssektorn och andra inneyrken. Även jag var och nosade lite på området, men passade förmodligen inte in där. Det blev i alla fall inget av det.

Vad som däremot var helt ute var att vara snäll. Sades det om någon att hen var snäll, lade alltid någon till ”det är korna också”. Ja man förstod vinken, om jag säger så.. Det var tidens anda, men jag själv fick lite annat att tänka på. Och tiden gick.

För några år sedan började jag tänka på detta uttrycket, det om korna. Men nu kom jag på att snällhet faktiskt var något åtminstone jag kommit att uppskatta allt mer. Jag hade ritat om min mentala karta till något slags ”back to basics” (sånt jag kände och tyckte förr). Vad är egentligen viktigt här i världen? Vad är viktigare tex. att vara snäll, förnöjsam och medkännande, eller att vara driven och hungrig på framgång och bekräftelse? Det var de jämförelser jag gjorde. Svaret var givet, för min del.

Som liten tyckte jag bäst om de som var snälla och ville leka med mig. Det var allt som krävdes och det verkar som om jag landat i samma i dag. Vem vill leka med folk som är likgiltiga eller kanske till och med elaka? Inte jag. Vem vill vara med folk som inte tycker om en? Inte jag. Vill jag vara hungrig och driven, eller förnöjsam och lycklig?

Kan man inte vara lite av allt då? Ja, det kan man. Självklart. Men om jag måste välja, ja då väljer jag förnöjsamhet. Ganska smart av mig, för då behöver jag inte förställa mig och låtsas vara något jag inte är. Jag kan helt enkel vara mig själv och slipper ägna mig åt saker jag inte vill.

Visst har jag ambitioner fortfarande, men inte på bekostnad av det jag behöver för att känna mig till freds med tillvaron. Jag har ju ett jobb där jag får lära mig nya saker emellanåt och hålla hjärnan i trim och får känna mig smart. Försöker också bli bättre i min sångteknik. Men i övrigt har jag liksom lutat mig tillbaka och denna ”visdom” hjälper mig att åldras i harmoni, så långt i alla fall!

Gammal och vis, alltså! 😀 Tänker för övrigt ofta tillbaka på min 60 årsdag och ler, för det blev en fest som hette duga! Liksom alla mina jämnårsfester, 40 och 50, är dessa minnen klara och lysande som juveler. Härom dagen fyllde jag 61. Det kändes också bra och jag skrev ihop en liten dikt och den kommer här:

Ännu ett år i denna jämmerdal!
Nej, jag skojar bara
Året som gått har behandlat mig väl
Sorger fått flyga och fara.

Trots tiderna nu har jag fred i mitt sinne
Jag har lagt ner att slåss och att strida
Mot ting som jag inte kan ändra på
Allt kommer när tiden är inne.

Jag lever på hoppet, ibland går det bra
Ibland går det inte, men det är ok
Man kan inte vara på topp varje dag
Åtminstone inte, när man är mej.

Men i dag har jag allt och är tacksam för det
Jag lever och solen den ler
I dag, här och nu är ingenting fel
Och mitt liv har sin gång,
Kan man önska sig mer?

Kanske inte stor poesi, men ändå stora tankar, med enkla ord.