På retreat – typ

Första semesterdagarna bjuder traditionsenligt på regn, vind och frostskador. Men jag klagar inte. Jag har kunnat ta tillvara många av de fina dagarna i juni och just nu känns mest bara vilsamt, att få stanna inne och kura.

Efter regn..

Det är ju sommar ändå och jag har fem veckors ledighet att se fram emot. Jag känner verkligen att jag behöver alla 5. Kanske är det åldern, kanske är det något annat. Det kan gå lite trögt med semesterkänslan i början. Jag är helt enkelt inte på topp de första dagarna. Det brukar ta uppemot en vecka innan jag kan börja njuta av ledigheten. Det har så klart med min knepiga stresshjärna att göra.

Jag älskar våren och sommaren, men har oerhört svårt att koppla av. Försommaren är fylld med diverse aktiviteter som har med hus och hem att göra. Lite vårstädning (som numera inte blir klar förrän till midsommar om ens då – och då har den ofta pågått sedan april!), ställa i ordning balkongen för sommarmys, med blommor och annat.

I år har jag också byggt mig själv en ny bro av trallvirke – den gamla hade sakta men säkert havererat, påkörd och tilltufsad under åren av snösvängen och brevbäraren – att ha vid ytterdörren.

..kommer solsken 

Kören har Corona-uppehåll sedan mars och därför fick jag tid över att planera och genomföra bygget. På jobbet har jag försökt avsluta en lämplig etapp i en ganska lång åtgärdskedja, vilket skulle göra att jag kan gå direkt till nästa steg direkt efter semestern.

Fullt upp alltså. Det blir mycket att hinna med men ljuset gör att jag får svårt komma till ro i slutet på dagen, trots att det är kväll och jag är trött. Jag blir dessutom väldigt fort trött. Jobba, äta sova är min, som så många andras vardag, trots att jag bara jobbar deltid. Jag brukar tänka på mig själv som 25 procentsmänniskan, eftersom jag jobbar 25, har ungefär 25 av normal ork och med liknande resonemang 25 av normal fritid – att använda till aktivitet. Det hinner man förstås inte mycket på, men det är som det är och jag får det ju oftast att fungera ok. Det finns de som har det sämre.

Men vare sig jag har fullt upp med roliga eller mindre roliga saker reagerar stresshjärnan likadant. Varvar upp sig och vägrar inse att den agerar orimligt. Den ser bara att det tycks fullt, alldeles för mycket och utom kontroll. Inte konstigt då, att det blir en något av en utmaning för den att koppla av och njuta av alla lediga dagar!

”Gör något, gör något nu!” ropar eländet. ”Du har glömt något viktigt” fyller den på. ”Något hemskt kommer att hända”, hotar den. (Dumskallen..) Kroppen går på skitsnacket och hjärtat börjar slå fortare, magen reagerar med utbrott av IBS och magkatarr. Jag känner mig orosfylld, sliten och nedstämd.

Men kämpar på med att varva ner, vad än kroppen och signalsubstanserna säger. Vilar och sover mycket. Varvar det med olika mindre småjobb hemma, kanske lite prat med någon kompis. Motion och lättare träning är ett säkert kort att ta till, det också. Så sakteliga börjar hela jag komma ner i varv och då har första veckan gått. Man kan ha många traditioner, men det här är i alla fall en återkommande händelse. Lite som advent, före jul, haha! Nå, men efter denna fas är överstökad brukar resten av semestern förflyta i mestadels god harmoni.

I sommar är mycket av det jag brukar roa mig med inställt. För mig, som för så många andra. Trist förstås, men jag tröstar mig med att det i alla fall var ett bra år att få restskatt.

Det mesta jag tänker ta mig för i sommar blir ”gratis”. Skog och natur finns inpå knuten. Naturens sommarfest pågår för fullt och struntar i Corona och restskatter. Inga längre resor, men några korta trippar kan det bli. Familjen från långbort får komma till mig. 

Denna första vecka tillbringar jag i Umeå hos K. Skönt med miljöombyte. Det blir lättare att bryta den vanliga lunken. Och snart nog kommer solen och värmen tillbaka. Men här och nu tänker jag se på den här veckan som ett slags retreat, med bokläsning, få maten serverad och ägna lite tid åt att fixa sånt världsligt som hårfria sommarben och gladlackade sommarnaglar.

Bildbevis för den som undrar över brobygget. Inte värst vacker ”bro”,  men gedigen.