Diverse om denna dag

Nuförtiden känns det nästan lite småförbjudet att spendera tid på stan. (Man vill ju vara en god medmänniska och inte dra omkring som en potentiell smitthärd.)

Smyger runt på stan, med en känsla av att utgöra en fara för andra och mig själv

Jag hade ärenden, jo, det hade jag och jag brukar förstås skynda mig. Men i dag vågade jag mig på en rundtur i några affärer bara för skojs skull och sen en en hamburgare på torget. Det kändes trevligt. Där var glest med folk men jag stötte faktiskt på en gammal bekant och dialogen fick inledas med ”Visst känner vi varandra?” Så länge sedan var det sedan sist och det är alltid lika roligt när det händer.

Efter en sväng till apoteket och matvaruaffären fick det räcka för dagen. Jag var trött och ville hem. Sen hade jag bara en sak kvar på dagordningen: Jag skulle äntligen bli av med en skrymmande möbel, som jag inte har användning för längre.

Så roligt det är när ens gamla kära och väl använda prylar blir någon annans fynd! Jag avskyr verkligen att slänga saker som fungerar. Hemma har jag gamla möbler som i stort sett helt saknar värde, antikvärde eller ens skönhetsvärde, men som jag inte kan förmå mig att slänga förrän de har givit sitt absolut sista. Några av dem har barndomsminnen fästade vid sig och dem gör jag mig aldrig av med – inte frivilligt.

Tänker förstås också på miljön

Det nya jag eventuellt köper kommer inte heller att ha något restvärde att tala om, men de får helt enkelt hänga med tills någon av oss ger upp. Likadant är det med teknik. Skaffar jag ny behåller jag gärna den gamla utifall att.

När en digitalisering av tv-sändningarna nu är på gång, kändes det självklart frustrerande att inse att mina gamla tv-apparater kanske inte skulle klara av det. Comhem uppgraderar och tanken är ju inte helt dålig, men jag insåg att det kan bli tvunget att köpa nytt, trots att de gamla har mycket kvar att ge.

Ah! Vad ska man göra? Jag testade att få in det digitala i min nyaste tv, men utan framgång. Hittade inte tillstymmelse till möjlighet att fixa de nödvändiga inställningarna och började smått acceptera att det måste till inköp: Digitalboxar, kanske till och med en ny tv till sovrummet. Den är ju så gammal, en tjock-teve med minst 15 år på nacken (men den fungerar fortfarande finfint).

Ska jag då måsta göra mig av med den? K föreslog att vi kunde testa med några gamla Boxrar han hade liggande. Men de var tyvärr oåterkalleligen ”Boxerlåsta”, fick vi lov att inse, efter ett antal allt mer slitsamma försök. Efter lite pepp från dottern klarnade dock tankarna igen. Det fanns ju en cd-skiva som medföljde platt-teven. Kanske fanns lösningen där? Minsann, med skivans hjälp lyckades jag hitta vägen in i den digitala tv-världen! Lycka 🙂

Men tjockisen i sovrummet – vad skulle jag göra med den? Måste jag ändå köpa ny – och vill jag det i så fall? Det beslutet behövde jag i slutändan inte ta, för när hjärnan svalnat lite kom jag på att det fanns digitalbox med scart att köpa. Pustade ut.

Så fick ett flera tusen kronors-problem en några hundra kronors-lösning och det känner jag att jag är nöjd med. Själen dansar runt med lätta vingar, befriad från bekymmer. Fast sen ville jag också bli av med den gamla möbeln som står och skräpar. Vilket alltså hände i dag.

Känns som en bra start på helgen, minsann!