Utflykt med upplevelser

Jaha, det var augusti det. Hoppas er helg varit till belåtenhet. Min har det. K kom på besök och vi var båda på gott humör och ganska pepp. Samtidigt! :O

Av sista sommarmånadens sista helg tillbringade vi hel del tid utomhus. Det gäller ju att passa på. En lång utflykt var inplanerad. Självklart måste man ladda lite innan man kan ge sig ut på äventyr, så jag ägnade torsdagen åt återhämtning. Såsade runt lite hemma bara. Jag hade ju cyklat hela veckan och fått frisk luft, sol och motion på köpet, så det gjorde inte så mycket.

Fredagen ägnades åt inköp på stan, men lördagen var alltså vikt för äventyret. Efter att ha konsulterat SMHI och fått en positiv väderprognos för lördagen begav vi oss så iväg.

Jag kör och K stör. Jag förstår inte varför han är så nervös, bara för att jag råkar trampa ner gaspedalen lite extra då och då. Kanske byter jag fil emellanåt, för skojs skull. Vägen blir liksom lite roligare då!

Nej, jag skojar förstås bara! Vi tuffade i väg norröver, lugnt och stilla. Jag bakom ratten, med K som kartläsare. Vi anlände till vårt första mål utan problem – Fällfors, utanför Byske (i Skellefteå kommun). Själva platsen kallas för Marranäsvältan och är ett intressant naturfenomen.

Mitt ute i skogen har naturen eroderat i och med istidens avsmältning och bildat en enorm ravin. Verkligen imponerande och fascinerande att titta på. Senast var jag dit på 80-talet och jag fick för mig att visst har gropen blivit märkbart större sedan dess. Jodå, erosionen pågår fortfarande.

Solen sken. Längst ner, bakom ravinens dyner, kan man skymta en del av utloppet mot Byske älv. En fika med detta som utsikt satt om en smäck. https://www.lansstyrelsen.se/vasterbotten/besoksmal/naturreservat/marranasvaltan.html

Och vi begav oss vidare. Nu söderut, till Kusmark och Bönens trädgård. Med K som kartläsare hittade vi dit direkt. Jag hade föreslagit att vi kunde ta en annan väg, men han muttrade något om att jag bara gissade mig fram och vi då kunde hamna i princip var som helst och givetvis helt fel.

Jag försökte mig på att bli en aning förolämpad, men gav efter eftersom han ju avgjort hade en poäng där…

Jag har aldrig varit i Kusmark förut, efter vad jag kan minnas. Men ända sedan trädgården anlades har jag velat åka dit och det var väl värt resan.

Trädgårdens arkitektur är baserad det bönearmband som forne biskopen Martin Lönnebo, född i Storkågeträsk tagit fram: Frälsarkransen https://www.svenskakyrkan.se/kagedalen/bonens-tradgard

Det var ingen där utom vi. Sommarsäsongen är ju över och det näraliggande fiket stängt, men det spelade förstås ingen roll – det var ju trädgården vi var ute efter. Den så vackra och tankeväckande. Vandringen blev ett  tillfälle till andliga funderingar. Mycket nöjda och till freds kunde vi sen återvända hemåt, efter en lång tur med både andliga och naturfenomen-upplevelser.

Men det var i augusti. Redan i morse kunde jag känna förändringen, att nu är hösten här. Den stora förändringen sker förstås mentalt. Så sent som för några dagar sedan kunde jag tänka att sommaren varit så kort och inte fick ta slut, men i dag känns det plötsligt helt ok.

Sommaren var lång. Den var fin och jag har inget att klaga på alls. Minnena lägger jag i mitt skrin för fina dagar och tanken lyfter jag i stället mot den höga hösthimlen.

(För övrigt vill jag gärna kalla mig för körriktnings-optimist. Jag tänker att den här vägen kan vi väl prova? Den är ju utmärkt på kartan och kan ju vara rätt. Om inte får man ju ett litet äventyr och se något man inte väntat sig! Jag brukar komma fram till slut, men det kan förstås bli en liten fördröjning…)