Dagens funderationer

Utanför mitt fönster tornar mörka och spännande moln upp sig. Är det regn på gång, tro? Kanske inte ändå. Molnen tycks avgränsade och runt omkring är aftonhimlen blå, med rodnande partier, precis som vanligt.

Jag gläds åt denna fina dag. Det har ju varit ganska varmt och behagligt. Varje höstdag när jag kan ha balkongdörren öppen är innerligen välkommen. Jag vill helst inte tänka på höstens eventuella/kommande avigsidor, med kyla mörker och regn, utan bara på färgerna och hur de lyser mot den solvarma skyn.

För eller senare måste man förstås acceptera att mörkret knaprar i sig allt mer utrymme, minut för minut.

Eftersom jag varit ledig i dag har jag varit upptagen med privata göromål och är inte riktigt färdig ännu. Vill vara klar innan läggdags, eftersom jag ska åka bort. Jag avskyr att komma hem till ett upp- och nervänt hus. Röra stressar mig. Inte så lite heller.

Några ärenden på det, gjorde att det blev ont om tid och jag fick avstå aftonens sångövning med kören. Trevligt nog har den återuppstått, efter att ha varit Coronanedstängd sedan mitten av mars. Vi kan träffas och öva igen, men inte som förut utan med långa avstånd mellan var och en. Några uppsjungningar lär det inte bli i första taget, men jag gläds ändå över att se mina kamrater igen.

Undrar hur glada de blev i riksdagen i dag över att träffa kompisarna. Gissar att få uppskattade att Jimmie Å dök upp med grava tecken på förkylning. Och utan mask! Är det någon man kunde förvänta sig se med skyddsmask är det väl den person som alldeles nyligen krävde masktvång i Sverige….

Det där med att vara konsekvent är inte alltid lätt. Jag är i alla fall konsekvent less på att se och höra allt från dumheter till otrevligheter från personer som i mina ögon och öron verkar sakna såväl empati som förstånd. Men man måste ju hänga med och nu pågår ju presidentvals-hallabaloon i USA. Man slipper förresten inte undan. Vare sig man följer med eller ej så påverkas man ju av vad som händer i de större nationerna världen runt. (Det känns som om världen blir allt farligare nu, med mer eller mindre galna och självförhärligande ledare i allt fler länder.)

Förra gången det bar sig trodde jag inte mina ögon när Trump firade triumf efter triumf. Jag blev också väldigt djupt orolig. Vid såna här tillfällen väcks mina problematiska symptom till liv och jag blir stressad ända in i själen och mår väldigt, väldigt dåligt. I efterdyningarna tar det ett bra tag innan jag hämtat mig, men med tanke på Trumps beteende är det ett under att jag lyckats återvinna någon balans över huvud taget!

Men i afton är allt frid och fröjd i mitt hem. Jag har packat resväskan, röjt undan stöket och vattnat blommorna. Molnen fortsätter sin färd, nu i sällskap med nya moln och drar sig österut mot havet.