Vitt, vitt, vitt!

Jag blir riktigt uppåt nu när jag tar mina promenader i det vackra landskapet. Tar en sväng genom skogen, ner över bostadsområdet och ut på stora vägen. Passerar med förundran i sinnet de enorma snövallarna som ligger överallt just nu. Så här ska vintern vara, tycker jag. Riktig vinter, med massor av vit snö och några minusgrader som håller snön på plats.

Det värsta jag vet det är en blöt och ishal vinter, då man tar sina promenader med livet som insats. Det är ju inte alls normalt med vårvärme under vintermånaderna, det tror jag många håller med om. Nej, vinter ska vara vinter.

Inuti mig tumlar minnena runt. Minnen från barndomen med skidåkning, pulkalopp längs de bästa och brantaste backarna, långa färder med spark på den kalla hårda vägbanan, som dåförtiden inte saltades utan fick behålla snön. Vägskraporna gjorde föret ännu bättre genom att pressa fast en del av snön hårt i underlaget.

Från skolan, när man kom in från rast med snö över hela kroppen och fick lämna allt det blöta utanför klassrummet att torka upp, inför nästa rast, med mer lek i snöhögarna som kunde vara flera meter höga.

Hemma fanns både gården, lägdorna och skogen att kana runt på med skidorna. Kanhända hade vi andra vintrar också. Glömmer nog aldrig den jul då vi kunde åka skridsko på våra lägdor, efter att snön smält till vatten och sedan frusit på. De dagarna blåste det så hårt att man kunde ställa sig på sparken i ena änden och bara glida längs hela långa sträckan med vinden i ryggen.

Och juldagskvällen, i min ljuva ungdom, då jag tog sparken, i minus tjugo, från en högre belägen del av stan, ner till centrum, helt ensam på gatorna, med hård hård snö under medarna och i full fart. Ett åk jag aldrig glömmer!

Ja, ni förstår nog min entusiasm. I år har jag tagit fram längdskidorna för första gången på tio år och tänker njuta av vinterföret så länge och ofta jag kan. Allting är vitt, vitt, vitt och hela stan är som en sagoby.

Jag vet inte om jag någonsin sett så mycket snö här i stan. Möjligen uppe i fjällen någon gång, då vår fjällstuga en vinter låg i snö ända upp till takskägget och vi fick gräva oss ner till ytterdörren. Det var nåt det!

Men visst, jag inser att det finns en del minusposter också. Praktiska problem för alla dem som behöver ta sig fram till jobb och skola. Skottning. Enorma kostnader för kommuner och vägverk för att se till att samhället fungerar som det ska och ont om tid att ta hand om allt som kommit vräkande ner denna ganska ovanliga vinter.

Sen får man betänka att så här mycket snö tar tid att tina, när det är dags för våren att ta över. Hur mycket jag än älskar vinter, så tycker jag också att den framemot slutet av mars bör vara i avtagande och ersättas av töigt, soligt vårvinterväder och sen snabbt övergå i vår.

Men vad bryr sig vintern om det. Den stannar så länge den behagar och det är bara att finna sig. Så mycket bättre då, om den behagar vara en riktig vinter, som vintrar ska vara.