Spisen dog

Hungriga dottern och jag skulle få oss en enkel lunch och jag satte på en panna vatten. Fixade med grönt till medan jag väntade på att vattnet skulle koka upp, men upptäckte – förargligt nog – att det inte hänt mycket på spisplattan. Spisen var stendöd.

I stället fick jag lov att använda mitt campingkök för en ännu enklare lunch. Det gick väl an, förutom att vi kände oss lite simmiga i huvudet på grund av av oset. Det fick bli hämtmat till middag.

Efter visst fix med säkringar och inköp av nya/fler säkringar, lyckades jag få i gång spisen. Trodde jag. Detta var i går och vid lunchtid i dag var det samma visa igen. Visserligen fungerade  nu ugnen, men inget annat. Bovärden var snabbt på plats och nu väntar vi på den elektriker som kanske, kanske inte dyker upp innan helgen.

Jag är ingen van mikrovågsugns-matlagare och campingköket känns inte helt hundra, så vi får antingen köpa färdig mat så länge som behövs, eller skaffa oss en lös kokplatta. Vi får se.

Förmodligen roligare använda campingkök om sommaren

Det behövs verkligen inte mycket för att man inser hur beroende man är av att elen fungerar som den ska. Förvaring och tillagning av mat är ju viktigt att det fungerar, så att maten håller sig färsk och smakar gott. Lyse vill man också ha, förstås. Och värme ju!

Inte nog med spisproblemen. När A anlände från storstan härom dagen, hade hon insjuknat rejält under resans gång. Det innebar förstås viss oro och ökad försiktighet på jobbet och så, men när provsvaret kom blev vi lugnade: Inte Covid! Skönt. Det är nämligen meningen att det ska dyka upp några till under nästa vecka och det är ju en bra början om alla är friska i det läget.

Vi hoppas väl alla att vi ska kunna fira jul någorlunda normalt och att fjärde vågen klingar av snabbt. Antagligen blir det tvärtom. Same procedure as last year, madam! Med den skillnaden att vi blir några fler i år. I fjol firade jag och K på tu man hand i Umeå, med lite social kontakt via skärm.

Det gick ju det också. Det var ju som det var och vi hade det bra ändå. Och vi fixar detta ännu en vinter, eller hur? Men jag hoppas innerligt att vi inte ska behöva isolera våra gamla i samma grad denna gång!

I övrigt känns det förstås trögt att börja om med krislägen, munskydd och handhygien på samma nivå. Jag personligen har fortsatt försökt hålla avstånd till andra, men det där med munskydd och spritning avtog relativt automatiskt efter spruta två. Det spelade liksom ingen roll att jag visste att viruset fortfarande fanns ibland oss: Som vaccinerad kände jag mig genast friare och mer avslappnad – och det kanske var fel av mig. Men jag är ju inte mer än mänsklig.

Det gäller att handla varsamt i dessa tider

Än så länge tycks det som om de länder som haft nedstängt drabbats mest. Å andra sidan ökar sjuktalen även här i Sverige. Möjligen är det så att det inte spelat så stor roll hur försiktiga vi varit. Mutationerna uppstår av sig själva och virus är svåra att ta kål på. Vill minnas att jag läst något om att man fortfarande kan hitta virus från fågelinfluensan på en eller flera lasarettskorridorers väggar.

Hur som helst, vi får ta nya tag. Vi börjar i alla fall kunna det här nu och det går inte att undgå. Dagarna fortsätter gå, julen kommer och passerar och rätt vad det är kommer en ny vår. Vid det laget vet vi hur det blev denna vinter och kan förhoppningsvis se fram emot lite värme och friare tider igen.

Därför tänder jag ett ljus (hellre än våndas) och tar fram julmyset i mig. Tänker mig en fin helg med nära och kära – ett lagom stort sällskap – och låter tankarna gå till julens budskap och önskan om en bättre värld, med mer kärlek och mindre av till exempel miljöförstöring. Vem vet, kanske blir det till och med lite körsång i kyrkan på själva julafton!

Så – vad är väl en trasig spis? Några dagars något krångligare tillvaro, sen kan vi koka vår potatis igen. Och jag är ju rätt nöjd ändå, över att det hände nu och inte nästa vecka.
Klicka på bilden nedan och lyssna på en av mina julfavoriter!