Ukraina i mina tankar

Mitt i alltihop, trots att vi oroas, sörjer och förbannar den aggressive lille Putin och hans entourage, fortsätter vardagen. Här uppe i Västerbotten har Svenska Rallyt hållit tävlingar, solen har skinit och publiken har haft trevligt.

Själv har jag känt mig ganska disträ och sovit lite halv-illa de senaste dygnen, men kan ändå säga att i min lilla bubbla har allt gått enligt planen. Månader av stress tycks märkligt nog ha lagt sig. Tok-värken och den sega förkylningen har avklingat och timmarna har i lugn och ro släntrat genom mitt liv (eller ska man säga tvärtom?) på ett mycket behagligt sätt.

Det kan förstås vara så att mina personliga bekymmer tappat kraft på grund av att något verkligen illa pågår och sätter saker i perspektiv. Tycker inte om tanken att Ukrainas situation skulle ha inverkan på mitt mående, inte i positiv riktning i alla fall. Å andra sidan gillar jag än mindre tanken på att Putin ska få ha makt över mitt sinnestillstånd, eller någon makt alls.

Det gör inte ukrainarna heller. De kämpar emot. De som kan kämpar och slåss, de som behöver fly gör det och de som bör bistå Ukraina i nödens stund bör göra det!

Människor skadas eller dödas och deras städer blir till ruiner. I dag får vi veta att EU tänker bistå med vapen, utöver de sanktioner som satts in. Det är ett stort steg och jag är verkligen tveksam om huruvida det är bra eller dåligt. Både och skulle jag tro, för hur många dramatiska beslut är entydigt det ena eller det andra? Långt ifrån alla, i alla fall. Bara framtiden kan visa vart detta leder.

Jag är en fridsam människa, men har nära till att bli lite argsint och det jag känner just nu är inga fridsamma tankar, det kan jag lova. Å andra sidan vill jag förstås helst att det ska gå att lösa på diplomatiska vägar. Tror dock inte herr P är intresserad av några överenskommelser där båda parterna är nöjda.

Ukrainas president har hållit ett tal, riktat till Rysslands befolkning. Zelensky har en enorm kraft i sina ord och det är sannerligen inte orden från någon som kommer att kasta in handduken i första taget.

Facebook
<länk>

Jag har ingen aning om huruvida han är en bra president i den bemärkelsen jag anser att den ska ha, men i dag spelar detta ingen roll. Han visar ledarskap, vilket är absolut nödvändigt, han visar beslutsamhet och samtidigt har han ett budskap: Vi i Ukraina har inte orsakat detta, vi ville det inte men ingen ska få ta vårt land ifrån oss!

Och det är väl förmodligen så jag själv skulle tänka. Om vi blev anfallna av en fientlig makt, visst skulle vi tänka så? Och då tänker jag att jag vi också vill få erfara våra vän-länders solidaritet, på alla tänkbara sätt: sanktioner, bistånd och hjälp att försvara oss.

Just nu känner man sig liten och maktlös. Vad kan vi göra för människorna och landet? Demokratin och freden är under attack. Världen reagerar kraftigt och bojkottar Ryska federationen, Sverige ävenså.

På individnivå kan vi göra en hel del: bistå med pengar till hjälp och förnödenheter, ta emot och skydda flyktingar, vara med och bilda opinion. Tro inte att det inte spelar någon roll vad du tycker! Säg din mening kanske genom att delta i manifestationer eller bara på sociala medier. Vi är många. Låt oss visa var vi står!