Äntligen!

Äntligen värme! tänkte jag lyckligt och bredde ut mig över en solstol på balkongen. Njöt till fullo i säkert fem minuter innan svetten började rinna ner i ögonen och över min lättirriterade atopiska hy.

Så blir det nästan alltid och då börjar turerna för att hämta det ena efter det andra (dricka, nåt gott, en bok, mer dricka) tills värmen slagit ut de flesta tankar och initiativ och jag tar en lite lur i stället.

Förr i t’in kunde jag pressa dagarna i ända och ändå vara pigg, fräsch och solbrun på kvällen. Men numera är det SPF50 i ansiktet som gäller (man är väl inte galen och ger sig ut oskyddad heller?) Lite mindre SPF på kroppen, som inte vill bli lika snyggt brun som förr om åren.

Det är ett fåfängt försök att rädda vad som räddas kan, men tyvärr något sent påkommet. Det senaste året har de urgamla djupa solskadorna börjat synas på ytan. Egentligen borde jag förstås sluta sola helt.

Ändå: trots att jag blir varm, slö och rastlös fort är det ändå en välkommen njutning varje vår. Slöheten brukar ju ändå ge med sig så småningom – lagom till läggdags. (Haha!) Perioden från första varma dagen fram till midsommar ägnas åt sol- och somrig dyrkan. Efter det brukar jag bli less och uppskatta skuggan desto mer. Soligt vill jag ändå ha, förstås! Som den där nästan årligen återkommande veckan i juli, då sommaren och röten gör gemensam sak och allt känns som utomlands – om än lite mindre fräscht och exotiskt. Ja, man får passa på att njuta, det blir strax kallare igen och ny nederbörd.

Helgen går mot sitt slut och har verkligen varit till belåtenhet på alla sätt och vis. Jaa, det känns faktiskt inte allför fel med måndag nu.

Nästa vecka bär det av igen ut med K på vägarna, denna gång norröver, till Boden och Piteå, dvs en kortsväng. Ska bli kul återse Boden igen. Tror det kan vara 24 år sedan sist. En övernattning, sen hemåt och ta tag i saker hemma. Återupptar vårstädningen efter ett par veckors uppehåll. Nu varken kan eller vill jag skjuta på det längre.

En som verkligen tycks mig villig att skjuta på saker är Ebba Busch. Hon ville se blod flyta under påskhelgens upplopp. Är det kravaller, så är det och Ebba vill ha öga för öga, tand för tand, som man sade i förr, innan Kristus själv lade fingrarna emellan och förkastade detta.

Det var verkligen otäckt hur det gick till. Ett helt förkastligt beteende, att just de ”goda” protestanterna gav sig på oskyldiga människor och till och med själva ordningsmakten. Bränna koraner för att hetsa upp folk är också mycket dåligt gjort – tycker i alla fall jag. Hoppas på kännbara straff för de skyldiga, men är glad att inte fler blev skadade. Detta kunde ha kostat liv.

Nå, snart blev detta old news och nya katastrofer, draman eller annat väntar på att fylla media och våra sinnen. Vi får försöka hålla en fot i marken och inte tappa vare sig fotfäste eller perspektiv.