Sköna September.

Hon sa ”September bär guld i sin krona.” Och visst är det så! Orden från min kära syster sitter kvar än, fastän det gått ett tag in i oktober.

Hösten är ju enastående vacker och jag har haft möjligheten att beundra den lite varstans här uppe i norr. Härom veckan åkte vi till Sorsele för en natt och tog vägen över Arvidsjaur. Hade jag inte kört hade jag nog storknat av hänförelse när jag då och då kastade en blick ut över den lappländska miljön. Allt är mer däruppe. Färgerna mer mättade och klara, naturen prydd med extra allt.

Stannade i alla fall på hemvägen och tog lite bilder. Blev väldigt inspirerad och skrev en liten dikt till och med.

Vägen hem var nu som vackrast
Runtomkring har allting färg
Känns det ändå inte alltid så
att fjällandskapets färger äger mera märg?
Tätare, trolskare, intensivare och mera sagolik
Jag fantiserar, tänker mig en glödgad eld i höstens mila
mer än som en sommar lagd till vila.

Här i Skellefteå är det också vackert, fast på ett något lugnare sätt. Jag antar att klimatzonerna gör att det ser lite annorlunda ut där jämfört med här. Temperaturen, dagsljuset och den korta sommaren gör kanhända övergången mer intensivt höstglödande. Kanske har den orsakats av ett snabbare förlopp? Jag vet inte. Men hur som helst.

I skrivande har träden snart tappat allt, där jag bor. Marken lyser och det även en mulen dag som denna. I morse när jag vaknade fylldes jag av stor glädje och tacksamhet över allt som är nu. Alltför ofta går man ju och tänker på sånt som är på gång kommande dagar, veckor och år, men det finns också dagar som är så helt och hållet NU!

Efter dagens arbete kröp jag ner under filten och myste – något som ju faktiskt är mycket lättare nu när våren och sommaren fått sitt. Filtar, tända ljus och en rykande temugg att sippa ur hör till höstens självklara njutningar.

Sommaren blev visst ganska lång i år och det var först härom veckan jag kom mig för med att plocka bort blommor och annat från balkongen. De mysiga lamporna och gardinerna är undanstuvade och betonggolvet kalt. Dock har jag arrangerat lite krukor och viss belysning finns kvar. Snart är det advent och då får jag fylla på med sånt man vill ha då.

Sommarminne

Ja, sommaren var lång och jag hade en likaledes lång ledighet. Den behövdes, för jag var inte riktigt i form. Seg och trött. Håglös emellanåt, men inte värre än att jag i alla fall kunde uppskatta sommardagarna. Har dock haft noll lust att skriva. Det har inte saknats uppslag, det har det inte. Många tankar har tänkts och så har vi ju haft val i Sverige.

Vad jag tänker om resultatet borde jag kanske låta vara osagt. Eller nä, vi kan säga så här: jag är inte överraskad, men desto mer luttrad. Sverige har lagt sina röster på detta sätt och det lär blir lika knepigt i fortsättningen som det varit de senaste åren. Gissar jag.

Det är svåra tider i landet, men framförallt i den värld vi lever i. Det påverkar oss alla och Kristersson har fått nått rejält att bita i. Hur han löser detta återstår att se, men min gissning är att det som vanligt är de längst ner på statustrappan som får betala.

Samtidigt går ju livet vidare och det tjänar inte något till att fastna i eländestankar. Som Bambi sa ”bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i dy och sörja”. (Nej jag vet, det var inte Bambi, men det hade väl passat ganska bra?)