Tända lyktor väcker tankar

”Min framtidsdag är ljus och lång,
den räcker bortom tidens tvång,
där Gud och Lammet säll jag ser
och ingen nöd skall vara mer.” (Läs hela sången och lyssna längst ner i inlägget.)

Likt så många andra gjorde jag ett besök på kyrkogården på fredagen. Mammas och pappas gravplats stod utan annan dekoration än en liten mors dag-ros. Den har bortom alla odds överlevt dryga året sedan den planterades, men för tillfället blommade den förstås inte.

Jag tryckte ner gravlyktan i myllan och placerade en liten dekoration bredvid. När ljuset var tänt sände jag en hälsning och en tanke till mina sedan många år avlidna föräldrar. Jag brukar med min inre röst berätta hur det står till med mig och min familj och sen säga att jag älskar dem.

Den tacksamhet jag känner över att just de blev mina föräldrar och att ha fått växa upp i deras varmt troende och kärleksfulla hem är outsäglig. (Så har det minsann inte alltid varit.) Min barndom minns jag som fri på alla sätt, fri från bekymmer och negativitet. Fri. Någon direkt uppfostran ägnade de sig inte åt heller så jag slapp ”bli flicka”. De problem som eventuellt fanns höll de troligtvis mellan varandra. Det är en välsignelse jag gläds över varje dag, sen den dagen det gick upp för mig för första gången, hur lyckligt lottad jag var.

Jag säger till dem: Hoppas ni har det bra där ni är och att ni lever i salighet tillsammans, som ni i tron alltid hoppats på (och som den inledande sångtexten beskriver). Till Gud ber jag: Ta hand om dem och ge dem det du lovat.

När jordavandringen är över och vi slutat gå – vad händer då?

Jag vet inte hur det kommer att bli för mig själv en dag när det är min tur. Jag är minst sagt osäker på vad jag kan hoppas på. Vem ska jag vara tillsammans med och var kommer jag att vara? Slipper man sorg? Kommer jag att återförenas med mina kära och kommer vi då att känna igen varandra? Kommer vi då att att vara i samma ålder som när vi skildes eller som när vi dog?

Det senare antar jag, eftersom ju inte alla dör samtidigt och vi därigenom skiljs åt vid olika åldrar. Äsch, jag krånglar till det och resonerar inte logiskt. Men vad är logiskt i tron? Grundbulten är ju att vi tror, inte vet. Vi kan vara övertygade, men har inga bevis för vare sig det ena eller det andra.

Vandrade sedan ut från kyrkogården. Det hade börjat skymma och överallt fanns andra människor mellan de lyktprydda gravarna. Det lyste genom kyrkfönstren. Hörde jag en orgel? Eller var det bara i mitt huvud sången hördes?

1. Min framtidsdag är ljus och lång,
den räcker bortom tidens tvång,
där Gud och Lammet säll jag ser
och ingen nöd skall vara mer.
2.
Ett oförgängligt arv jag har,
i himlen är det i förvar,
och under prövotiden här
min Fader ger vad nyttigt är.
3.
Pris vare Gud som ställt det så!
Nu slipper jag att ängslig gå,
för mig han alltid sörja vill,
vad än som här må stöta till.
4.
Så har jag frid uti min själ
och sjunger lycklig: allt är väl!
Jag vandrar trygg vid Faderns hand,
han leder mig till livets land.
5.
Men, Herre Jesus, lär du mig
att leva mera helt för dig
den lilla tid jag har igen
på vägen hem till himmelen.