Vissa dagar

Vissa dagar vill det sig helt enkelt inte! Som i går till exempel. Dagen började bra, med strålande väder ute och strålande humör inne.

På jobbet väntade min nya dator, min nya bildskärm och ett mer avskalat skrivbord. Väl där, hade jag till en början bra flyt.

Men av någon anledning skulle datorn startas om och sen ville den inte släppa in mig längre. Pinkoden ogiltig. Det är ju bara att ringa supporten när sånt händer, men jag beslöt mig för att vänta en stund eftersom jag nu skulle till optikern. Mina terminalglasögon (nya även de) fungerar inte bra och det skulle åtgärdas, med bland annat ny synkoll.

I samma veva dök det upp en karl i dörröppningen. ”Jaha, det var någon här i alla fall.”
”Ja, vad händer?”
”Vi ska bila upp golvet. Det kommer att låta och damma en hel del, så det är kanske bäst att du håller din dörr stängd.”
”Det kanske är lika bra att jag drar? Jag ska ändå iväg och kan jobba hemma sen.”
”Ja, det är nog lika bra det.”

En till gubbe väntade utanför på att få sätta i gång. Raskt plockade jag ihop mina grejer. Lite stressad nu, eftersom jag hade en tid att passa, men jag stoppade datorn, musen och några grejer till i datorväskan och skyndade mig i väg. Glömde dock ett och annat..

Samtidigt som jag klev in hos optikern slog mig tanken: Jag skulle nog ha tagit med mina terminalglasögon! Och det hade jag absolut rätt i. Jag fick en ny tid på fredag och begav mig sen hemåt.

Då var det dags att ta itu med datorproblemet. Jag packade upp grejerna. Ingen laddarkabel hade dock följt med hem. Attans också! Nåväl, jag hade annat att ta i tu med: en riktigt fet pärm med informationsmaterial för inläsning, så det skulle inte bli något problem.

Nästa steg var att ringa Stjärnafyrkant för support. En svarare meddelade att ”mummel mummel är upptagen i telefon. Var god lämna ett meddelande, så hör vi av oss”.* Så det gjorde jag. Skickade ett mejl också, där jag redogjorde för mina problem och bad hen att höra av sig snarast möjligt. Medan jag väntade ägnade jag mig åt mina studier och snart var arbetsdagen slut.

*) men inte har de hört av sig inte

Efter lunch och en stunds vila kände jag mig peppad på att äntligen ta itu med mina egna privata datorangelägenheter. Sedan ett antal månader hade jag en ”ny” PC på vänt och i dag var dagen att ta itu med säkerhetskopiering inför migrering.

Äntligen något som gick som smort. Filer kopierade och lagda åt sidan och nästa steg var att koppla loss gammel-burken. Steg tre: koppla in den nya skönheten! Men var är strömkabeln? Jag letade överallt och resten kan man väl gissa sig till.

K, vars avlagda dator det handlade om hade ingen aning om var kabeln kunde finnas, men skulle leta. I värsta fall var det bara att skaffa en reserv, resonerade jag, och tills vidare fick jag väl fortsätta med gammel’n.

Men nehej, det tyckte inte den, som helt plötsligt och otippat beslutade sig för att avveckla verksamheten helt. Efter några alltmer fundersamma försök insåg jag att nu var det dags att lägga ner alla ambitioner för dagen.

Det löser sig nog vad det lider och jag har tackochlov ännu en maskin tillhanda och kan därför skriva ner allt om den underbara tisdagen. Vad kunde man då vänta sig av i dag, tro?

En toppendag tydligen. Solen och humöret strålade lika starkt denna morgon och nu sitter jag nöjd och skriver. Promenad i skogen gav glatt humör, frisk luft och flera fina foton. Sen var det dags för träning och efter det har jag inte gjort mycket. Fortsätter med det fram till middagen och sen blir det övning med kören. Uppsjungning på söndag, med roliga sånger. Ser fram emot det.