Jonas är skrämmande smart. Om man t ex frågar vilken dag den 27:e februari var svarar han onsdag utan att tveka. Självklart var det även en onsdag. Idag ritade han upp en rebus åt mig. Det stod ’nysnö’ och han tyckte att jag skulle lösa den rebusen. Jag förstod ingenting av vad han menade. Då skrev han ’inget’, ’över’, ’under’ ’före’ och ’efter’ vilket blev meningen ’inget under över före efter nysnö’ eller något dylikt. Det var en så konstig rebus att man inte kunde låta bli att skratta. Jonas är för smart för oss alla.

Nu är det Tila Tequila och Tila har på sig en klänning som ser ut som en smaklös karamell. Det är som att ju mer man anstränger sig tankemässigt i skolan, desto större behov får man av att se på hjärnbefriade tv-program. Logiskt i och för sig. Många av mina vänner är förresten förvånade över Tilas framgång och det finns till och med de som anser att hon ser ut som en syrsa. Kanske det.

är lätt hänt. Det är något jag själv har fått uppleva. För ett litet tag sedan skulle jag hälsa på ett par goda vänner som jag varit hos många, många gånger men efter sommaren var det som att jag glömde bort var de bodde någonstans.
Jag gick in i lägenheten som jag var helt säker på var deras, men tyckte att det var väldigt underligt att det var okända människor som öppnade. Eftersom jag tänkte att det var några trevliga gäster frågade jag artigt efter värdparet. Då såg människorna som bodde där ut som fågelholkar och då insåg jag att jag hade gått fel. Som tur var började de bara skratta och ville bjuda på kaffe. Mycket trevliga människor!

Sedan gick jag självklart in till Mirandas lägenhet och läste tack och lov på namnskylten så att misstaget inte skulle upprepas. Chocken blir då stor när jag inser att det är en lång man helt olik Miranda som öppnar. Då visar det sig att jag gått fel igen och att han heter Miranda i efternamn! Vad är oddsen för det?

När jag berättade detta i fikarummet inspirerades fler personer att berätta om liknande situationer de varit med om. Sofie hade helt klart de mest spännande berättelserna. En gång skulle hon sätta sig i sin bil, så hon öppnade den och hoppade in i sätet som vanligt. Döm om hennes förvåning när en kvinna öppnar passagerardörren och sätter sig i sätet bredvid! Dessutom öppnar en man dörren till förarsätet och stirrar på stackars Sofie. Då visar det sig att det par som ägde bilen hade öppnat bilen samtidigt som Sofie hade öppnat sin som stod alldeles i närheten och att hon råkat gå in i fel bil. Hon försökte förklara detta för paret på ett knackigt vis och när paret förstod börjar de till slut skratta. Vad vore världen utan humor?

En annan situation densamma varit med om var när hon och hennes kompis skulle på en julfest och hade förberett en töntig julsång med tillhörande koreografi. De går in i lägenheten där festen ska vara och sätter genast i gång med överdrivna rörelser och högljudd sång. Till slut inser de att de inte känner igen folket på festen och att den festen de skulle på är en våning upp så de ursäktar sig och går med svansen mellan benen till rätt fest. Det värsta var att folket på den andra festen inte ens hade skrattat eller applåderat åt deras framträdande. Jag skulle tycka att det var underbart om ett par okända människor kom på ens fest och började sjunga och dansa helt otippat. Men det är ju jag.

Lokalsinne är överskattat.

Igår var det korridorsfest med temat ’Ursäkta, jag har kommit fel’. Jag och Tina var väldigt (över)taggade och hade verkligen gått in i rollen. Tina tvinnade mitt hår så jag såg ut som en blandning mellan Solstickan och Cindy Lauper. Mycket tjusigt.
När vi kom fram till festen var det få som hade satsat så hårt på sin utstyrsel som vi, men det fanns såklart guldkorn där ändå. En gentlemannatjuv, en samuraj, en läkare, flera killar som såg ut som bröderna Fluff, Xena krigarprinsessan, en taxi- och en busschaufför var några typexempel på folk med engagemang. Jag och Tina lyckades styra musiken rätt bra så det blev 80-talslåtar och andra gamla klassiker. Blev dock lite väl mycket Whitesnake ett tag. Hur som helst var alla pepp och kvällen blev en succé. Det skrämmer mig att jag kände igen en kille på festen som promotade ’Läkare utan gränser’ nere på stan. Mitt ansiktsminne är lite väl överaktiverat.

– – –

Idag har jag spelat Super Mario All Stars med min bror. Han blev helt manisk. Det bästa var att jag för en gångs skull var bättre. Mohahaha. Nu blir det Lindt choklad och sömn. Har ätit hamburgare tre dagar i rad nu, då blir man trött.

Den här helgen blir lugn… Var på NH igår när Sofia i klassen dj:ade. Hon var VERKLIGEN kung! Det var bara bra låtar för ovanlighetens skull när man går ut i Umeå. The Killers, Håkan Hellström och Blondie var några av banden som spelades och jag har aldrig sett så mycket folk på dansgolvet på NH. Så bra jobbat Sofia!

Hödpunkten var när jag och Tomas fick syn på en man med hockeyfrilla som stod på dansgolvet. Vad tror ni vi gjorde? Självklart önskade vi låten ’Hockeyfrilla’ med de De Lyckliga Kompisarna. Sofia och Malin som stod i Dj-båset var redan steget före och euforin blev nästan övermäktig när låten dundrade ut ur högtalarna. Mannen med hockeyfrilla verkade dock inte så lycklig som vi hade hoppats, istället började han skruva på sig och man kan nästan säga att han såg lite obekväm ut. Det är väl inget sätt att bete sig på när man fått en låt i sin ära?

Var hur hungrig som helst efter NH så jag beställde en hamburgare i en korvkiosk precis utanför. Det skulle jag inte ha gjort. Den smakade SKIT och NEJ, jag är ingen koprofag. Det är bara ett uttryck. Men degig var den så jag varnar alla där ute. Eftersom jag var hungrig och bitter blev jag riktigt arg när en av mina vänners bekanta försökte slänga den vidriga saken. Han var förmodligen less på mina klagomål men om man har köpt någonting så äter man ju upp det. Man är väl ändå student. Bitterheten eskalerade och när våra vägar skiljdes åt sade Sofia åt mig att gå försiktigt. Jag svarade: ’Nej, jag ska dö’ med riktigt svart sarkasm i rösten. Jag är för härlig.

Kvällen var helt klart lyckad.

—

Sov 11 timmar och insåg att systemet skulle stänga en timme efter mitt uppvaknande. Cyklade genast ner på stan och fixade lite drickbart. Sedan träffade jag Tina för att vi skulle förbereda oss för kvällens bravader. Nu har vi inhandlat lila hårsprej, orangea strumpbyxor och tacky smycken inför kvällens korridorsfest. Temat är ’Ursäkta, jag har kommit fel’ och jag och Tina satsar på 80-tal. Då vi båda gärna hade varit med på den förra korridorsfesten som hade just 80- och 90talstema gör vi en liten fusklösning och säger att vi trodde att vi skulle på deras förra fest. Töntigt, vi vet. Men ack så värt det.

Bilder kommer senare på vår fantastiska utklädnad.

Såg cykel-Ingemar idag. Gissa om han hälsade? Jag känner mig utvald.

Förresten: Tusen tack till Erik-Olov för utlåning av öronproppar. Hoppas jag inte behöver dem men mina öron är det synd om. Har lock för det ena.
Nu ska jag peppa inför kvällen med www.vetgirig.nu. Om Arvid vinner ska jag rita ett kors i taket.

Den här dagen har varit låååång. Först föreläsningar från 8.30 och sedan jobb från 17.00. Vilket påminner mig: Försäkringsfrågor? Jag ringer lätt om någon undrar. Jag jobbar på provision på kvällar men det är inte därför jag försöker värva kunder. Jag tycker nämligen att det är ledsamt med alla oförsäkrade studenter. Jag kan hjälpa er och ni kan hjälpa mig, det låter väl som ett givande samarbete?

Nu slötittar jag på det väldigt stilfulla och värdiga programmet Tila Tequila. Det är nästan äckligt och jag skäms lite. Igår tvingades de kvinnliga deltagarna äta grisvagina. Det är klass på det programmet.

På tal om skumma program så är Idol lite udda i år. Hur tänkte de när de utnämnde Peter Jihde till programledare? Det enda han gör är att skapa pinsamma tystnader samt att försöka tafsa på deltagarna. Höjden var när han satte sig i en manlig norrlännings knä innan han ens hade hunnit sjunga, måhända för att skapa någon slags kontakt. Det hela blev i alla fall väldigt pinsamt när man såg skräcken i macho-norrlänningens ögon och jag inbillar mig nästan att tårarna var nära. Man såg hur han desperat försökte vrida sig ur Jihdes grepp, men förgäves. Jag tyckte verkligen synd om honom.

—

Imorgon blir det föreläsning och sedan klassfest med utgång på NH. Jag ska försöka ta det lugnt. Fortsättning följer.

Mamma: ’Hej min doter!
Sitter här och kan inte annat. Har fått ny telefon idag. Det blev komplicerat men det löste sig. Avtalet hade gått ut på den andra så ..Haft mejlkontakt med min kollega som reste till Japan och hon var mycket nöjd med resan. Här fungerar inte kopiatorn och det är uselt, som min faster Kerstin alltid sa. Hon sa också alltid att hon ’fått flunsan’. Hon var en riktig hypokondiker.
På fredag ska jag kanske till Midgårdsskolan och se argentinsk tango med Tarja. Synes och höres! Mamma’

Jag: ’Låter nice! att träffa tarja alltså. idag har jag lärt mig en massa om afasi’

Mamma: ’Vad tycker du? Intressant eller hur?’

Jag: ’Jojjebox!’

Mamma: ’Tycker du att det var ett svar?? Utveckla tack! Funderar ändå på att åka hem ikväll. Jobbigt med buss men ändå. Mamma’

Jag: ’Jojjebox mamma!’

Hur mycket mer utförlig ska man behöva vara?

Läste just att alkohol får hjärnan att krympa även om det kan finnas positiva aspekter för hjärtat. Men jag vill gärna ha en fungerande hjärna, medan hjärtat inte känns lika oumbärligt. Man kan väl skaffa ett av sten om det skulle paja. Hur som helst känns det här som oroväckande ’nyheter’, eller vad man nu ska kalla det. Man kanske skulle ta en vit månad? Måste alla ha fest just denna helg?

Det är jobbigt att vara hypokondrisk. Fråga bara min far. Han berättade i helgen om sin outhärdliga smärta i käkbenet. Jag insåg att det var bihålorna han pratade om så som tur var fick han hjälp för sin bihåleinflammation innan han hann besöka tandläkaren vilket han ursprungligen tänkte göra.

Ikväll är jag själv i min och Karins lägenhet och jag jobbar inte. Jeeej.

Jag och min drömpatient

Det känns för härligt att det första inlägget jag skriver i denna blogg görs i en av mina tröttare stunder, men "sedan har lurat många" som nästan ingen brukar säga.
Vad är det som gör att man blir mer bitter när man är trött? Jag känner för att kritisera allt och alla just nu i sann Magnus Betnér-anda men det kanske inleder bloggen på helt fel sätt. Får ägna mig åt det en annan gång istället.

Nu: En kort presentation av mig själv. Jag pluggar till logoped – förklaring kommer längre ned. Jobbar extra på länsförsäkringar. Och håll nu i er nu: Jag brukar träna på iksu för att skilja mig från mängden. Det händer även att jag besöker vissa uteställen, t ex NH på fredag kväll då en vän ska dj:a.

Kuriosa
– Kommer ursprungligen från Robertsfors, precis som Sahara Hotnights. Men likt de sistnämnda gick jag gymnasiet på annan ort och är en aning skeptisk till brukssamhället. Även om de utnämnt sig själva till "Sveriges bästa kommun".
– Bröt armen i somras då jag cyklade in i ett räcke på svingen. Fick då åka med en ambulans uppför svingen. Spejsat.
– Träffade blondinbella via en gemensam vän i höstas. Hon var skum.
– Har en mor som är pyskolog. Varningsklockor!

För er som undrar vad en logoped gör så kan man i korthet säga att man hjälper patienter med tal, -röst och språkproblem.
Det här är min personliga drömpatient: http://www.youtube.com/watch?v=OTMFtYDszAA

Nu ska jag äta lunch och sedan blir det föreläsningar.