Bilkrasch på Tavleliden

Just nu finns en stor oro bland boende på Tavleliden i Umeå efter helgens incident kring det särskilda boendet på Kometgatan. Boende funderar över vad som hänt och ställer frågor till kommunen.

Jag har förståelse för att boende har funderingar om vad som hänt och undrar om det finns en risk för deras barn att råka illa ut. Men det finns också en underton i anonyma kommentarer på internet och i vissa uttalanden som är obehagliga. Det talas om att psykiskt funktionshindrade ska bo någon annanstans, inte där folk finns och framförallt inte runt barnfamiljer.

Jag tar starkt avstånd från dessa undertoner. I Umeås övriga stadsdelar finns idag ett 30-tal verksamheter från socialpsykiatrin utspridda över staden. Det fungerar väl och ger psykiskt funktionshindrade rätt att tillhöra samhället på samma villkor som alla andra. Det finns många människor som är trasiga av sin ångest, självskadebeteende, depression etc och som är det sista de behöver är att stigmatiseras ytterligare. Är det i skogen eller tillbaka till institutionerna som ska erbjudas människor som råkat illa ut i livet? Människor mår dåligt av många olika skäl, inte minst övergrepp och en traumatiserad barndom trasar sönder för lång tid.

Snarare än att kräva att psykiskt funktionshindrade ska bort så ska vi visa varandra större omtanke och erbjuda varandra gemenskap. Det är inte bara i enlighet med vår ambition i samhället om allas lika värde, det är också en oerhört effektiv åtgärd mot psykisk ohälsa.