Varför Hitler förlorade kriget

Historieskrivningen om andra världskriget är långt ifrån färdigskriven. Fortfarande finns det olika konfliktpunkter som kvarstår. Den sovjetiska krigsinsatsen är exempelvis kraftigt nedtonad i västerländsk historieskrivning där snarare operation d-day framstår som krigsavgörande. D-day var förvisso avgörande för vart järnridån skulle gå, men 1944 var Tyskland inte längre kapabel att stoppa röda armén.

En av de trender som väcker mycket uppmärksamhet i våra dagar är så kallade ”what if’s”, som fokuserar på vad som hänt om Nazityskland gjort A istället för B och så vidare. Tanken här är att hade Hitler undvikit vissa misstag så hade andra världskriget vunnits och världen hade sett annorlunda ut idag.

Varför detta är populärt beror till stor del på att tyska generalers memoarer omedelbart efter kriget ligger till grund för vår syn på Nazitysklands agerande. Olika generaler skyllde sina förluster på ogynnsamma villkor, inte sällan Hitlers dåliga ledarskap. Hade Tyskland bara gjort si eller så, eller Hitler förstått hur krig bedrivs, så hade man vunnit.

Det är naturligtvis bekvämt att koka ned gigantiska skeenden till att handla om enstaka människors beslut. Men även om Hitlers beslut hade stor strategisk betydelse så är fortfarande kriget en skådeplats som involverar miljontals människor där beslut tas på olika nivåer och kriget utvecklar sig på ett sätt som ingen helt kan förutse eller ha avgörande betydelse över.

De här what if’s tar inte heller hänsyn till att motståndaren faktiskt också reagerar på de drag man gör. Olika typer av beslut tvingar motståndaren att både agera och reagera men de här ”what if’s” undersöker inte detta. Exempelvis skulle naturligtvis ett annat genomförande av operation barbarossa tvingat fram andra motdrag från Sovjetunionen, byggande av 400 tyska typ VII-ubåtar till krigets början skulle naturligtvis tvingat fram en häftig brittisk motreaktion och utbyggnad av tillgängliga eskortfartyg.

I själva verket förlorade Nazityskland kriget den dag när andra världskriget blev en utdragen konflikt. Nazityskland blev utproducerade av de allierade och saknade både resurser och doktrin för ett långt krig. Det finns naturligtvis flera avgörande skeenden som leder upp till att kriget blev ett utnötningskrig. Det handlar om Storbritanniens ovilja att kapitulera, USA:s intåg, men framförallt handlar det om en fullkomligt omänsklig rysk krigsinsats som stoppade Hitlers invasion och tvingade fram ett utdraget krig.

Det är troligt att de allierade gjorde fler och större misstag än Hitler. Hade man gjort färre misstag inledningsvis så hade Nazityskland aldrig tillåtits kasta in världen i den totala mardröm kriget blev.

Oavsett detta är det viktigt att förstå att de allierades överlägsenhet i produktion, råvaror och population blev avgörande. Den som har mer resurser har också råd med fler misstag. Stalin kunde förlora 3 miljoner krigsfångar 1941 medan Hitler inte kunde förlora 250 000 man i Stalingrad. Detta är huvudanledningen till att what if’s är ointressanta för krigets slutliga utgång.