Svensk cykling skämmer ut sig

Blir minst sagt upprörd över Swecos rapport om landets cykelstäder som gjorts på uppdrag av branschorganisationen Svensk cykling. Umeå får där underkänt bland många andra städer. Linköping och Malmö gavs godkänt medan resten av störrre städer fick lägre poäng. Ett av kriterierna var exempelvis vart i översiktsplanen avsnitt om cykling återfinns.

Jag ser att trafikplaneringschef Marie Frostvinge bemött detta. Det är bra det för när jag läste swecos rapport undrar jag vad man håller på med. Cykling är ju ett av de prioriterade område i kommunen. Vi har en hel fördjupad översiktsplan för Umeå från 2011 som har som genomgående tema att bygga 5-kilometersstaden dvs förtäta och cykla istället för att ta bilen.

Vi har till detta brytit ned arbetet i ett mycket ambitiöst cykeltrafikprogram som anger såväl konkreta åtgärder, sträckor som måste åtgärdas osv, samt längre gående strategi kring cykelvägnätet. Målet är att 2022 ska 65% av alla resor göras till fots, kollektivt eller via cykeln.

Sweco skriver i rapporten att man tittar på fördjupad översiktsplaner men som det paketerats och sen basuneras ut av Svensk cykling så ger det en missvisande bild. Det här med cykeltrafikprogrammet, eller för den del övriga dokument som bryts ned utifrån den fördjupade översiktsplan(parkeringsprogram, kollektivtrafikstrategi) har inte Svensk cykling ens beaktat. Utan det man ägnat sig åt verkar ha varit att räkna hur många gånger ordet cykel används. Ska man skratta eller gråta.

Jag har förstått att det är populärt bland branschorganisationer att skapa index och komma ut med sitt budskap. Men då får man se till att faktiskt titta på dokumenten som finns och ge en korrekt bild. Pinsamt var ordet.