(s) eftervalsdebatt

Den socialdemokratisk eftervalsdebatten är i full gång. Den präglas (som vanligt) av den gamla motsättningen om partiet borde varit tydligare i sin politik, underförstått betonat välfärdsfrågorna mer, eller lite mindre tydligt nu anamma det Mona Sahlin ville, det vill säga en anpassning mot borgerligheten, ”land of oppurtunities(möjligheternas land)”. Varje val återkommer diskussionen på samma sätt. Bakgrunden är en nedåtgående trend för socialdemokratin under längre tid.

Den senaste i debatten är Göran Persson som mycket riktigt konstaterar att (m) och (s) kunant uppfattas lika i debatten, med Moderaternas triangulering. Notera dock att Persson inte säger att socialdemokratin kunnat agera annorlunda. Jag tror inte det heller. Vägen ur blockpolitiken innebar att någon får ta det otacksamma lasset och (s) roll i detta var given.

Jag har följt den här debatten länge nu. Och ju mer jag tittar på det desto mer övertygad blir jag om att båda sidor har fel. De som föreslår en anpassning mer mot mitten har aldrig förstått socialdemokratins särart. De som förespråkar ett tydligare steg med profilering på välfärdsfrågor underskattar alliansens triangulering och borgerlighetens möjligheter att styra valet till att handla om förtroende. Det som Aron Etzler beskrivit så väl i sin bok ”Reinfeldteffekten”.

Nej, Socialdemokratins problem är inte hur man utför valrörelsen. Tvärtom tittar man på 2014 års valrörelse är jag övertygad om att man kommer att se att partiledningen gjorde mycket rätt. Det styrks också av att i nästan alla kategorier, som sjukvård, skola och förmåga att skapa jobb så ligger socialdemokratin långt över Moderaterna i förtroende. 2014 var ett val då (s) tydligt höll fast vid jobben först och att gå till val ensamma. Den socialdemokratiska partiorganisationen var också så överlägsen alla andra partier att Löfven på valnatten talade om en pånyttfödd folkrörelse.

31% stöd är för att vi gjorde det mesta rätt. Inte för att vi gjort det mesta fel.

Men trots det lyfter inte (s). Varför? Det har inte med valrörelsen att göra utan med att Socialdemokratins problem är strukturella. De gamla folklagren som röstade lojalt på socialdemokraterna no matter what har helt enkelt tunnats ur. Så länge partiet verkar oförmögen att ta debatten vidare ur skyttegravarna och kolla på detta ur rätt perspektiv så kommer man förvånas över vikande röstsiffror.