Flyktingbeslutet bara början

Regeringen och de fyra borgerliga partierna har under veckan slutit en överenskommelse om flyktingpolitiken. Det är bra att åtgärder vidtas även om det spretar lite. Överenskommelsen har, om man ska vara kritisk, lite karaktär av godispåse över sig där man plockat ned stort och smått i ett 21-punktsprogram så att alla partier får med sina hjärtefrågor. Å ena sidan talas om lagliga vägar in för att i nästa andetag tala om att tillämpa avvisningar till sk ”säkra länder”. Det finns saker i överenskommelsen, som att tillfälliga uppehållstillstånd införs i tre år, som är svårsmält för många av oss, men det viktigaste med det här är att den politiska nivån nu agerar samfällt.

Låt oss sätta den här överenskommelsen i ett nationellt och lokalt perspektiv.

Migrationsverket har i torsdags kraftigt reviderat prognosen och räknar med att flyktingmottagandet kan bli så högt som 160 000 personer för 2015. Det är alltså bara för i år med en varningsklocka att det kan nå så högt som 190 000. Av dessa beräknas 30 000 vara ensamkommande flyktingbarn av vilka 15000 beräknas anlända de kommande tre månaderna.

För närvarande finns 250 000 personer inne i Migrationsverkets system och nästa år säger prognosen att ytterligare 135 000 personer kommer att söka asyl. Det vi står inför är en historisk utmaning där Sverige sett till populationens storlek gör en betydligt mer omfattande insats än det andra stora mottagningslandet, Tyskland. Kostnaderna för Migrationsverket väntas öka från 29 miljarder till 60 miljarder år 2016. Det är för att sätta i jämförelse ungefär 50% mer än vad försvaret kostar i år.

Om man tittar på Individ- och familjenämnden i Umeå som jag är ordförande för, så ansvarar vi för kommunens mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Vi har vi ett avtal med Migrationsverket om att ta emot 47 ensamkommande flyktingbarn. Fram till maj så verkade prognosen följa avtalet för helår. Därefter exploderade det och vi är fram till i onsdag(21/10) uppe i 134 asylsökande ungdomar som kommunen tagit emot. Denna siffra ökar dag för dag och till detta kommer barn som kommunen ska ge sovrum och tak över huvudet i 48 timmar i väntan på att de anvisas till en mottagningskommun. Den gruppen, sk transitbarn, är nu uppe i över 150 stycken för 2015. Räknar vi på att Umeås del av mottagande ligger kring 1% så förväntas kommunen enligt Migrationsverkets bedömningar ta emot 160 ensamkommande till på tre månader. Till detta kommer inom ett par få år en omfattande anhöriginvandring.

För att förstå dessa siffror så måste man ha klart för sig att vi nu inte talar om sängplatser eller något i magen som den stora utmaningen. Vi talar om att på kort tid lyckas rekrytera i bristyrken som socialsekreterare och lärare och bygga ut förskola och skola. Det här är utmaningar som läggs på kommunerna och som tar tid. Att kommunerna får 10 miljarder extra i ett engångsbelopp är bra men är ingen bot på strukturella problem. Därefter har vi hanteringen av den bristfälliga integrationen från samhällets sida där utrikesfödda i betydligt högre grad låses i försörjningsstöd, långtidsarbetslöshet och barnfattigdom.

Jag har nu presenterat ett antal fakta i bloggen för att visa omfattningen. Frågan är inte om utan när det kommer krävas ytterligare åtgärder än de som presenterades i riksdagspartiernas utspel. Och då är det viktigt att man försöker få så många partier som möjligt med sig in gemensamt i omgång 2. Den nationella politiska nivån får inte falla sönder i stridigheter i detta läge.

Andreas Lundgren(s)
Ordförande Individ- och familjenämnden