Debatten om tomma lokaler

De senaste åren har det förts en politisk debatt om försäljning av kommunens tomma lokaler. Kortfattat har linjen stått mellan de som anser att kommunen måste minska sina kostnader för tomma lokaler och de som absolut inte velat göra försäljningar.

I den här debatten har tomma lokaler målats upp som ett stort hot mot kommunens ekonomi beroende på den årliga driftskostnaden på +20-25 miljoner.

Ja det är sant att kommunen inte ska stå med tomma lokalytor i onödan och dessa ska avyttras. Det kan vi nog alla vara överens om.

Problemet med den beskrivningen är att den är förenklad. Den verklighet nämnderna befinner sig i kräver ökad flexibilitet och handlingsutrymme. Utvecklingen i tillväxtkommunen Umeå går så fort att lokalbehov kan behöva aktualiseras på kort varsel och då behöver vi ha tillgänngliga lokaler. Utvecklingen ställer nu ökade krav på verksamheterna att förbättra lokalplaneringen.

De som driver utförsäljningen, framförallt allianspartier stirrar sig gärna blind på summan för att lokaler står tomma. Men det där är inte så enkelt. Lokaler varken kan eller ska för det första avyttras i stunden hur gärna man nu vill det. utan det handlar om att se när marknaden för försäljning är fördelaktig. Då kan det handla om längre tidsperioder, så att slumpa ut kommunala lokaler för man enbart tittar på antalet tomma lokaler är ett dåligt mått.

Vi är också i ett mer ansträngt läge nu än tidigare där våra investeringsmedel är begränsade. Umeå har försökt bygga så mycket som går i egen regi för att det är långsiktigt fördelaktigt när det gäller verksamhetslokaler. Problemet är bara att resurserna inte räcker till allt.

Då behöver vi titta på billigare ombyggnationer än att bygga nytt. Det är väldigt viktigt, inte bara för att det är billigare utan för att vi i har markbrist framförallt i centrala stan som följer med försäljningen av tomma lokaler. Att det är så ser vi i de målkonflikter som uppstår i parkmark kontra förtätning.

Ett exempel där det hade kunnat gå riktigt snett gäller gamla ålidhemsskolan som stod tom. Hade kommunen sålt gamla Ålidhemsskolan för ett par år sedan då det inte fanns ett behov så hade för- och grundskolenämnden stått inför en katastrof idag utan evakueringslokaler. Men tack vare modiga tjänstemän på fastighetsavdelningen så blev den kvar och tack och lov för det idag.

Hela poängen är att takten i lokalförsörjningen skruvats upp rejält i Umeå de senaste åren. Det här märker vi ute i nämnderna mycket tydligt. Det går snabbt när volymökningarna kommer och då måste det finnas möjlighet till flexibilitet då en investeringstakt på en miljard årligen inte är hållbar.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden