Tjänstepersonen lämnar politiken

Nu har alltså en oerhört kompetent kommunanställd och förtroendevald lämnat sina politiska uppdrag. Hennes brott? Hon jobbade åt Brottsförebyggande rådet och hennes oberoende ifrågasattes en dag av Moderaterna.

Det går inte att skylla på från Moderaternas sida att udden var riktad mot media. Att man bara kände sig illa hanterade av media och att man inte fått komma till tals. Man vet mycket väl vad man gjorde. För att krishantera debaclet med valfilmen sprider man detta med tjänstepersonen för att lindra kritiken.

Att den enskilde tjänstepersonen råkar vara socialdemokrat kommer lägligt till pass. Man går in på tjänstepersonen facebookkonto, hittar en privatbild på denne i pyjamas och så kör man igång. MUF:aren som lägger ut bilden får snart understödjande av riksdagsledamoten som ifrågasätter tjänstepersonens oberoende i uttalanden som gjorts. Och som dessutom sprider bilden vilket paradoxalt i denna diskussion om hårdare tag mot brottslighet, gjorts olovligen mot den enskildes vilja.

Att vederbörande tjänsteperson inte kommenterat moderaternas valfilm i sig spelar mindre roll. Här handlar det om att slå mot media och då får enskilda tjänstepersoner ta en liten smäll.

Nu har man lyckats med två saker. Man har förstört trovärdigheten hos en enskild medarbetare i sitt arbete. Kanske för alltid. Och man har saboterat Umeå brottsförebyggande råds möjligheter att agera som en objektiv aktör och avsändare av korrekt information.

Och varför? Jo man ville göra en poäng mot media. Då fick andra överväganden om etik och moral stå tillbaka.

Ingen tänkte ett steg längre.

Media i sin tur genomgår ett eget haveri. Under lång tid har Moderaterna genom riksdagsledamoten argumenterat för att man känner sig orättvist behandlade. Media har hamrats med det budskapet. När så Moderaterna slänger fram nyheten att en av tjänstemännen är fritidspolitiker för huvudmotståndaren så viker man ned sig. Man går ut en efter en och gör avbön. Jo vi borde haft med detta säger de unisont i kör.

Att man därigenom sätter en oerhört farlig standard och gör fritidspolitiker till villebråd går upp först en stund senare. Då försöker man hitta vägar ur detta och hitta nya sätt att motivera varför just i detta fall det var relevant med att partibestämma tjänstepersonen.

Men återigen här är skadan redan skedd. Rädslan att göra fel och uppfattas som orättvis har gjort att man tog beslutet. Det är svårt att skaka av sig känslan att den som skramlade mest och var mest högljudd blev också mest lyssnad på.

En som dock vi vet säkert inte blev lyssnad på är den enskilde tjänstepersonen. Vi vet inte hur den mår efter att dennes privata bilder spridits på facebook och dennes oberoende tjänstemannautövning ifrågasatts. Vi vet inte om vederbörande någonsin vågar ta på sig ett politiskt uppdrag igen av rädsla att det ska påverka jobbet.

Det enda vi vet säkert är att tjänstepersonen har lämnat sina politiska uppdrag.

Ska enskilda partier verkligen ägna sig åt att hänga ut partifärg på fritidspoliker? Notera att vi inte talar om deltids- eller heltidspolitiker här utan personer som ägnar sig åt politiken ett par gånger i månaden. Och ska kommunanställda verkligen behöva räkna med att deras privata bilder ska användas av politiker?

Alla som värnar demokratin borde allvarligt reflektera över skeendena i detta och sin roll i de händelser vi bevittnat.

Andreas Lundgren(s)
Ordf, Individ- och familjenämnden