Agnarna skiljs från vetet

”Jag arbetade för Moderaterna nationellt som politisk handläggare och sedermera pressekreterare inför och efter valet 2002. Det var ett katastrofval för oss. Partiet förlorade många mandat och därmed betydande intäkter. Därmed skulle många partitjänstemän bli av med jobbet.

I det läget sträckte vi ut händerna till våra huvudmotståndare – ärkefienden Socialdemokraterna – med en vädjan om hjälp. Resultat blev att partistödssystemet justerades, vilket mildrade konsekvenserna för Moderaternas del. Socialdemokraternas motiv var för oss inte helt klara, men kanske handlade det om insikten av att det är viktigt med en fungerande opposition. Poängen är att vi hanterade detta i samförstånd.

Efter valet 2006 blev jag statssekreterare i statsrådsberedningen. Det är ett uppdrag där man snabbt lär sig att landet är viktigare än den politiska egennyttan. Det innebär att en fungerande dialog mellan statsministerpartiet och det ledande oppositionspartiet är angelägen. Även om man är varandras huvudmotståndare, har man ett gemensamt intresse av att landet fungerar och går att styra. Detta är också en förutsättning för att kunna leda landet på bästa sätt genom stora kriser. Som under räntekrisen 1992, pandemin eller Nato-processen.

Att reta sig på sossar är och var vardag för Moderater. En tanke som däremot aldrig föll oss in, var att använda regeringsmakten till att ”straffa” våra politiska motståndare eller göra det svårare för dem att vinna nästa val. Visst ville vi vinna nästa val. Men det ville vi göra utifrån vår politik och våra politiska framgångar. Moderaterna gjorde också sitt bästa val någonsin 2010. En effekt av Nya Moderaternas reformarbete och hanteringen av finanskrisen.

Just nu känns detta som längesedan. Förra veckan signalerade regeringen att den ville förbjuda politiska partier att sälja lotter. Regeringsföreträdarnas argument var svävade och varierade. De enda som var raka och ärliga var Sverigedemokraterna. Syftet är att slå sönder Socialdemokraternas ekonomi. Det vanligaste motivet från företrädare för regeringspartierna var att det handlade om att lotterilagen skulle vara skräddarsydd och anpassad just för Socialdemokraterna. Ett nonsensargument då lotterilagen ser exakt likadan ut för alla ideella föreningar och organisationer.

De aktörer som är störst på denna marknad är idrottsrörelsen genom Bingolotto samt Postkodlotteriet. Om det vore lotteriföretagens försäljningsmetoder eller risken för spelmissbruk som var anledningen, hade regeringen kunnat tillsätta en utredning för att titta på spellagstiftningen i stort, inte enbart partilotterierna.

Jag brukar dra mig för att göra historiska liknelser med perioder där auktoritära regimer dominerande eller i dag med länder som Polen, Ungern eller Turkiet. Men det som nu föreslås drar tankarna till regimer som medvetet använder regeringsmakten för att försvaga och ytterst besegra sina politiska motståndare.

Att Sverigedemokraterna är öppna för en sådan strategi förvånar tyvärr inte. De gör bara som sina förebilder. Att regeringspartierna väljer denna väg är däremot anmärkningsvärt, och jag hoppas de tänker om.

För övrigt har Moderaterna startat ett partilotteri utifrån argumentet att det är bättre att partiet finansieras med lottförsäljning än med partistöd.

Om olika regeringar använder sig av de maktmedel som står till förfogande för att försvaga oppositionen, så kommer den redan sköra demokrati försvagas och polariseringen stärkas.

Grundregeln i en fungerande demokrati är att alla partier vet att de kan förlora ett val, men att de alltid får en chans nästa gång. Systemets legitimitet utgår från att de partier som för tillfället har makten inte använder den för att underminera eller krossa oppositionen – eller i värsta fall kastar dess företrädare i fängelse.

För vad kommer att hända nästa gång Socialdemokraterna vinner valet om maktfullkomligheten får fritt spelrum. Kommer partiet då att verka för att förbjuda näringslivsorganisationerna från att finansiera borgerlig opinionsbildning? Blir det en kapprustning i att skada motståndarna är det bara är kreativiteten som sätter gränser för hänsynslösheten.

Någon kan undra varför en gammal moderat värnas sossarnas lotterier. Det gör jag inte alls.

Däremot värnar jag en samhällsmodell – den liberala demokratin – där regeringar inte skadar oppositionen utan försöker bli återvald på egna meriter. Där viktiga och demokratiskt känsliga frågor – som exempelvis partiernas finansiering – avgörs i brett samförstånd. Detta var länge en borgerlig hållning. Jag hoppas de borgerliga partierna hittar tillbaka dit.”

Sven-Otto Littorin(m) och Ulrica Schenström(m) visar att de försvarar den liberala demokratin som sanna demokrater gör. Det hedrar dem och de ska därför lyftas fram.