Sören Wibe har avlidit. Det är en enorm förlust för Västerbotten och en förlust för oss alla som förlorat en vän från politiken.

Jag minns Sören som en mycket varmhjärtad person som hade nära till skratt. Han lät sig aldrig skrämmas av auktoriteter och man visste att han alltid var ordentligt påläst i de frågor han engagerade sig i. Hans överlägsenhet i diskussioner om EU och EMU var så stor att de han debatterade med framstod som okunniga.

Sören Wibe fick rätt om EMU. Vi som deltog på nej-sidan i den omröstningen 2003 minns hans starka insatser i debatterna. Han briljerade med sina kunskaper och man visste att det skulle bli svårt att förlora med företrädare av sådan kaliber. Motståndarsidan hade mazariner där det stod ja till EMU i glasyren, vi hade folkligt stöd och Sören Wibe.

Efter valet 2006 var han snabb med att rikta blickarna mot energipolitiken. Han ansåg att partiet underskattat prishöjningarna på el och att det kraftigt bidragit till valförlusten. Övergången till junilistan gjorde mig både förvånad och arg. Sören var ju socialdemokrat, det sa han själv också när jag talade med honom, men han valde att fortsätta sin kamp mot ett överstatligt Europa som han såg som en av de viktigaste framtidsfrågorna.

Sören Wibe var något så ovanligt som ett politiskt naturfenomen. Hans förmåga att bilda opinion var oslagbar och ingen politiker möjligen undantaget Jonas Sjöstedt har kunnat visa upp samma förankring bland befolkningen i Västerbotten.

Ett av de starkaste ögonblicken jag har är från valrörelsen 2002. Med knappt en månad till valdagen fick Sören för sig att driva personval men visste inte hur det fungerar rent praktiskt.

– Äsch det löser sig, skrattade Sören. Folket i inlandet vet vad jag står för. Jag kopierar upp lite A3 affischer och sätter upp i Lycksele så ska det nog gå bra.

Och det gick bra, 10 000 kryss fick gubben. Världens billigaste personvalskampanj. Men så var han som sagt ett politiskt naturfenomen också.

Vila i frid Sören.