Har insett att jag skriver väldigt mycket om TV- program som jag inte tror mig kunna leva utan. Uppfattningen om mig torde vid det här laget vara att jag är totalt beroende av TV:n. Och ja. Det är förvisso sant. Till viss grad. Jag dör ju inte -tror jag- ifall jag skulle missa nåt av det heller.

Förutom Prison Break då, som är ett totalt måste. Oavsett. Och numera också Labyrint. Och Idol.

Det fanns en gång en annan serie som jag kunde gå genom eld för att inte missa. Och det var Melrose Place. Den som hängde med på den då det begav sig vet vad jag pratar om. Så fulländad, så spännande, så intrigfylld, så fantastiskt snygga avundsvärt rika människor det handlade om… Inte några jag kunde identifiera mig med och förmodligen ingen annan heller på Briljantgatan i Frölunda där jag bodde då… Men det spelade verkligen ingen roll.

Den var bra i alla fall. Så bra att jag en gång brast i gråt av pur ilska när Mathias sa att han glömt spela in ett avsnitt som jag visste att jag skulle missa…. Jag blev så himla arg och undrade hur i hela h-vete han kunde missa en så viktig sak! Det visade sig att han förstått det och bara hade ’skojat’, för att se min reaktion. Han skojar inte längre om sånt.

Och som sagt. Jag är inte speciellt beroende. Alls.

Åh vad jag har varit duktig nu!
Jag är så otroooligt nöjd!
Och klockan är bara nio!
Jag kommer dessutom att hinna se House!

Jag har FAKTISKT fixat i princip hela morgondagens middag, dvs FÖRBERETT.
Inte en av mina starkaste sidor -är även känd som den mest impulsiva människan i världsgistorien. Jo då. Sant. Men bara därför är ju denna fullkomliga tillfredsställelse ännu mer värd.
Jag KAN också! Och nu kommer jag inte att behöva stressa ihjäl mig imorgon. Vilket är det bästa av allt.

I söndags var vi så där duktiga som man ibland måste vara när man har hus. Eller snarare tomt.
Vi ’gjorde höst’ ute. Jag tror att de flesta i åtminstone vårt kvarter fick upp ögonen i lördags när det helt utan förvarning singlade ner snö från hösthimlen. Plötsligt insåg man att det snart är vinter. Och då hjälper inga böner i världen.
Så på söndag så var halva gatan ute i sina mer eller mindre små trädgårdar och seckatörade ner vissna grenar, krattade ruttna löv och säckade sandlådeleksaker. Samt töjde ut förråden med diverse grillar och gräsklippare. Nu är sommaren över för den här gången. Lite ledsamt. Men ändå skönt med ett avslut på nå vis. På nåt som egentligen aldrig riktigt kom i år. Jag gick händelserna lite i förväg och la tom in fejkat granris i fönstret i vårt uterum. Redan nu ja. Jag kommer att vara tacksam om fyra och en halv vecka när det är första advent!
Jag gillar hösten. Särskilt den här helgen nu som kommer. Då får man nämligen sova en timma extra mellan lördag o söndag.

Har precis käkat min pestogratäng som är så himla god att det faktiskt inte gör något att äta den igen fast jag åt den till lunch idag också. …Samt i lördags.
Men det stör mig lite att inte kunna göra den på onsdag (då känns det som att det blir lite för mycket även för mig trots allt) när jag ska ha tjejmiddag här hemma… Det är så himla kul med de här middagarna men så svårt att komma på vad man ska laga för mat!
De är så himla kräsna de där brudarna också…
Hör ni brides-vad vill ni käka på onsdag?
Fågel fisk eller mittemellan?

Ibland hörs föresten bön. Även om det är en förtäckt sådan och man absolut inte har några baktankar med den! För om sisådär en vecka eller så kommer det att komma en ny liten burk ögonkräm i min lilla brevlåda!
Jag älskar att vara försökskanin!
Och du är fantastisk M! TACK!

Har just upptäckt att den här måndagen kommer att bli den bästa sen typ…ja före sommarn eller nåt!
Varför?
Jo men det är väl självklart! Prison Break börjar ju om ikväll! Jiiiihaaa!

(Ingen göre sig besvär med att ringa mig efter kl 22, tack)!

Har just upptäckt att den här måndagen kommer att bli den bästa sen typ…ja före sommarn eller nåt!
Varför?
Jo men det är väl självklart! Prison Break börjar ju om ikväll! Jiiiihaaa!

(Ingen göre sig besvär med att ringa mig efter kl 22, tack)!

Hmmm jag läste precis Ericas blogg apropå barn och leksaksvapen…
Igår satt jag och Mathias ensamma på eftermiddagen och slökikade på en gammal Rambo-film! (Jag veeet)…
Men det gjorde vi i alla fall. Teo kom så småningom hem och stannade till faschinerat vid TV:n. Dock i maximalt tio sekunder. Sedan började jag jaga honom för att hålla för hans ögon mot eländet på TV:n medan Mathias letade reda på fjärrkontrollen för att snabbt kunna byta kanal. Rambo är inte direkt lämplig för någon i allmänhet och inte för fyraåringar i synnerhet…
Vi vet det.

Men de tio sekunderna räckte! Han sprang därefter in i sitt rum, grabbade tag i ett av leksaksvapnen han tyvärr har och började skjuta med exakt samma ljud som en kulspruta. Hur han lyckas framkalla det med sin lilla mun övergår mitt förstånd, han har vad jag vet aldrig hört det tidigare.

Vad säger man? Vad gör man?
Boys will be boys eller?… Senare på kvällen kom han och hade ett stort runt pappersrör på axeln (kaminen håller på att komma in i huset nu) och sa stolt
’Mamma så här ser en bazuka ut’!

VA?!?!

NÄR och VAR har han lärt sig DET ordet?!!? Och dessutom fattat vad det ÄR?!
Ibland blir jag lite rädd. De snappar upp så ofantligt mycket utan att man vet om det. Och den som säger att det de ser på TV inte skulle ha nån inverkan har oerhört fel.
Om de så bara ser i tio sekunder.

Nu är det jobbigt. Hade jag varit med i Hipp Hipp hade det kallats för veckans I-landsproblem eller nåt. Vi kan kalla det dagens tretti-plusproblem.
Min ögonkräm är slut! Den som jag inte trodde att jag behövde när jag fick den av min svägerska (som jobbar på Loréal)… ’Men snälla! Har du ingen ögonkräm! Det bör du ha som är över tretti, varsågod’! Och så fick jag en burk. En burk som jag sneglade på några dagar, lät stå orörd och började fundera på om jag verkligen var rynkig under ögonen eller om jag skulle bli det om jag inte öppnade burken å det snaraste. Jag föll till föga och sen den dagen har jag inte varit utan! Det är en fantastisk uppfinning. Måste genast handla ny. Eventuellt påminna svägerskan…

Det kunde inte hjälpas. I morse när jag var ute på min morgonprommis kunde jag inte sluta tänka på björnspåren på Tomtebo…

Eller egentligen tänkte jag inte alls på dem utan på min egen säkerhet-om den nu fanns där jag gick, eller om det skulle brumma till i skogen bredvid och Björnen helt plötsligt skulle komma ångande!

Skulle jag springa då? Eller spela död? Alternativt springa och falla död ner efter typ femti meter?…

I Ersmark finns det ännu mera skog än där vid Tomtebo. Och jag kan tänka mig att ännu fler björniden inte heller är osannolikt efter det här.

Jag överväger att hädanefter vara beväpnad när jag går ut. Inte för att jag vet med vad eller ens om det skulle hjälpa. Nyckeln -som jag ofta har i högsta hugg när jag kvällstid är ensam ute i mörkret skulle knappast hjälpa, och den är supervass. Men mer ämnad för människoögon ifall nån skulle tänkas vilja mig något ont.

Jahapp. Då har jag blivit vegetarian. Det gick oerhört snabbt. Tretti minuter med Kalla fakta och E-hoc bara så var det klart. Och här går man omkring och tror att svenskt kött är det bästa. Det är visserligen bara som vanligt, vi tror att vi är världsbäst i det här landet på det mesta, men när det granskas så faller vi rätt ofta rätt långt ner på bäst-stegen.
Ja men herregud, vet du att man kan få hjärnskador eller rent av dö av att käka Prickig korv! Och Jordbruksverket skyller på Livsmedelsverket och så vidare. Precis som det brukar vara.
Nån annan har gjort fel.
Fan. Jag som tänkte bjuda på pasta med salami på lördag när vi ska ha främmande…
Men jag kommer att köpa italiensk. Var så säker.