Ja då var det åter igen bevisat. Vin ÄR bra. Vi kvinnor som dricker vin ibland löper mycket mindre risk att drabbas av demens när vi blir äldre, än de som inte gör det. Och detta baserat på en undersökning som har pågått i fyrtio år. Så. Det torde vara rätt sant. Trevligt när man har forskarna på sin sida.

…Den demens som det i vissa lägen känns som om man redan drabbats av måste alltså komma nån annanstans ifrån.

Äckligt på radion när jag åkte hem: fräsande ljud av fett som sprätter samtidigt som en röst försöker få hamburgare att låta aptitliga… Det blir så motsägelsefullt på nå vis. Funkar inte på mig.

Annat småläbbigt är att sitta i vårdcentralens väntrum, vilket jag gjort idag. Jag riktigt ser alla bacelusker som far omkring därinne, hostningar och snörvlanden överallt. Man blir ju sympatisjuk av att bara vara där. Tvångstankarna om att tvätta händerna, helst i sån där sjukhussprit, blir väldigt starka.

Riktigt vidrigt var det andra jag hörde på radion på väg till vårdcentralen, att folk i snitt byter tandborste 1,7 gånger PER ÅR! Och att det finns vägglöss i princip i varenda vägg…

Huvva.

Har precis tryckt i mig en Toffefee. En sån där rund kolaform med nöt och choklad i. Goda, men inte så himla kul ändå. Jag hörde trots allt låten i huvet; ’Man har så kul med Toffefee’! Och såg de aldrig sinande leendena på den rara lilla familjen som käkar sina Toffefee och HAR så ROLIGT.

Är det dom som har tappat greppet fullständigt eller har jag för höga krav för att jag vill ha liiite mer än en kolakopp för att skratta?

Oavsett så fick jag det inte roligare för att jag åt en sån i alla fall. Snarare infann sig en känsla av att ’det där var ju jäkligt onödigt egentligen’.

Att ha kul med en Toffefee… Det är falskt säger jag. Falskt.

Hemma är det fortfarande sjukstuga. Teo ligger konstant på 39-41 graders feber och nu har Mathias också börjat hänga. Feber han med och ont i kroppen. Kan det vara influensan eller? Vi brukar vara en aning sena med ’nya’ grejer, så det vore just likt oss att åka på flunsan nu när de flesta redan har haft den…

Väntar med spänning/fasa på om jag ska drabbas själv. Eller kanske snarare när…

Jag vet inte men 41,3 i feber känns lite mycket. Teo är fortfarande sjuk. Igår kväll var han rätt medtagen med den nya toppnoteringen febermässigt tillsammans med huvudvärk. Ögonen hade förvandlats till smala springor i ett rödblossande ansikte. Det var synd om honom då. Han verkar något piggare idag. Endast 39,6 i feber och ligger i soffan och ser på film. Mycket bättre alltså…

Det är lite märkligt med feber och barn jämfört med feber och vuxna. Jag hade 39,8 en gång och mådde då så dåligt att jag till och med åkte in på akuten i tron att jag hade minst lunginflammation. Kändes en aning försmädligt att åka därifrån med diagnosen virusinfektion…

Helgen för övrigt då? Ja, Wilma och hennes kompis har åkt till mamma i helgen. De ska leva lantliv ett par dagar och efter telefonkoll så har de det bara bra.

Jag och Matte ska ha parmiddag ikväll… Det är faktiskt inte så vanligt. Oftast är det ju barn som kommer också, men inte den här gången. Så nu ska jag snart laga en ny efterrätt som jag inte provat förr. Lite citronfromage och grejer… ser gott ut.

Upptäckt när jag åkte till jobbet:

Jag kan fortfarande precis hela texten inklusive nyanser i melodin helt utan fel till låten Hello med Lionel Richie!

Men när hörde jag DEN sist?! 1986?

Det slog mig att jag måste ha lyssnat på den ungefär lika mycket som jag lyssnade på Chris de Burgh´s Lady in red när det begav sig… Den kan jag också väldigt bra.
..visst hette han så? De Burgh…

Minns till och med hur jag som typ tioåring satt i bilen (!) utanför vår sommarstuga, och spelade just Lady in red om och om igen. Jag sjöng med för full hals. Den var ju så vacker. Låten, och inte min röst. Det var ett kassettband naturligtvis, förmodligen inspelat från Tracks, antagligen med Kaj Kindvalls röst inflikande mot slutet. Han kunde föresten förstöra ens inspelningar han…

Det där är i och för sig en sån där ’grej’ för mig. Om jag skulle svara nån nån gång om jag har nån okänd talang, så skulle det vara det att jag har skrämmande lätt för att lära mig låttexter. Av nån besynnerlig anledning.

Och tydligen sitter de alltså i, de jag en gång fått in.

Och det slår mig nu att jag kanske skulle ha struntat i stoltheten och anmält mig till det där programmet Singing Bee på TV 3 i alla fall…

Trots allt en chans att bli rik-på sin helt meningslösa kunskap. Som ju då skulle ha förvandlats till något mycket bra att kunna.

Igår pratade jag med mamma. Hon hade träffat en massa folk som var så förkylda och själv hade hon nog en förkylning i ryggen dessutom. Vi har den teorin vi nämligen, att om man har ont nånstans så är det oftast ett virus som satt sig, typ en förkylning. Fast i ryggen, huvet, ögonen eller magen. Till exempel. Den teorin funkar väldigt bra på de flesta delar av kroppen, invärtes som utvärtes, och innebär att vi sparat in på ett relativt stort antal besök till vårdcentralen.
Själv är bäste doktor.

Hur som helst. Under samtalet sa jag att ’Jaa tänk och vi har verkligen inte varit förkylda på hur länge som helst’
Mamma: ’Men barnen då? Är de friska också’?
Jag: ’Ja herregud de är hur pigga som helst’.

Och mer behövs ju inte som bekant. Jag har fortfarande inte lärt mig att hålla käft.

För i morse vaknar jag av en hackhostning från Teos rum och kännare av sitt barn så bara vet jag. Han är sjuk.

Minsann. Han kommer tassande strax före sju, bärande på följeslagaren Nalle och ser så där ömklig ut som bara en liten unge kan göra. Han kryper upp i vår säng och jag nästan bränner mig. Het som ett element. Och visst. Han har 39,3 och ont i halsen.

Igår blev jag ganska lurad av Morron Zoo-gängets aprilskämt. Jag skriver inte ens vilket det var för det blir nästan pinsamt att ha gått på det. Själv är jag usel på sånt där, lura folk. Teo är väl kanske ingen stjärna heller, men han har åtminstone åldern på sin sida som försvar.

Han körde med den här igår: ’Mamma, titta upp’ Jag tittade upp ’HAHA du är en tupp! April, april…’

Sådär roligt, men… ja.

I söndags morse däremot när jag skulle vrida på kranen i badrummet så börjar det spruta vatten runt omkring mig. Wilma och hennes övernattande kompis hade då tejpat kranen så vattnet stod åt alla håll för den som vred på… Lite kul.

Sen, samma dag, när vi skulle äta frukost så försökte jag i sinne att skära gurka med osthyveln. Det gick inte alls för då hade tjejerna tejpat även den…

De ä sköj de!