Då var det dags

Jag vaknade av att en okänd man med mycket skrovlig röst kippade efer andan någonstans i vårt hus i morse. (Ja det lät så) Det visade sig vara Wilma som lät! Inandningen innan en hostning…  Aldrig hört henne låta så konstigt när hon har ont i halsen-vilket hon alltid får när hon är förkyld.

Ja. Det kändes inte sunt att skicka henne till skolan i alla fall. Särskilt som hon knappt får ur sig ett ljud heller. Teo sen. Mer snuvig är halsig, om jag säger så, men lagom opigg för att platsa bättre i soffan än bland 36 andra barn i förskoleklassen.

Så jaa. Första svängen kom tidigt i år. Ovanligt tidigt.

Och Wilma har klassresa på fredag till lördag… Är hon sjuk då så vet jag faktiskt inte vad som händer. Hon kommer antagligen inte att ta ansvar för sina egna handlingar om det skulle hända heller…

På det stora hela finns det endast en enda sak som skulle kunna tolkas som lite positiv denna dag och det är ju att ungarna för en gångs skull är sjuka samtidigt och därmed hemma samtidigt. Två flugor i en smäll så att säga.

Avslutade den cyniska modern…