Det bådar gott

Av , , Bli först att kommentera 1

Trots förkylningar så åkte jag och Wilma i alla fall på föräldra- och barnmöte i hennes nya klass igår kväll. Det verkar vara en mysig klass och trevliga föräldrar så det blir nog bra det här. Enligt elevenkäter så är Ersängsskolan en skola där man bland mycket annat positivt känner sig trygg, får den hjälp man behöver och där man blir sedd som elev.

Bådar gott tycker jag. Och jag gillar också att man öppet gör klart att man på skolan faktiskt vill att eleverna ska prestera bra och gå ut nian med fina resultat och att det faktiskt gäller att jobba hårt.
Det är viktigt hur man än vrider på det. Tycker jag.

Skolan ska dessutom satsa lite extra på media fram över, vilket ju också är bra och kanske gör att man som förälder får ännu mer inblick i vad ens lilla unge gör på dagarna i form av inspelningar och bildspel till exempel, som eleverna själva får vara med och ta fram.

Tjaaa jag tycker detta verkar bra för framtiden… 

Apropå media och ny teknink så diskuterades det även lite kring mobiltelefonernas vara eller icke vara i klassrummet, under lektionstid. Ny teknik i alla ära men jag är i alla fall glad att skolan har regler mot det.

Mötet var givande och faktiskt riktigt trevligt även om Wilma och även jag-ska erkännas- nästan hoppade på stället innan mötet var avslutat. Herreguuuu vi missade ju nästan hela Idol!

…Jag vill mena att jag har mina prioriteringar alldeles rätt placerade… 😉

 

Mammafoten

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är rena sjukstugan hemma. Jag är frisk men  Matte däckade igår med jordens förkylning och barnen har väl varit lite halvrisiga ett par dagar. Teo blir bara piggare medan Wilma är rejält förkyld vid det här laget. När hon väl fick upp ögonen i morse var de alldeles feberglansiga och hon letade självmant fram Ipren (!)…

Men det är som tusan att få henne att vara hemma från skolan och vila! 
Ungen är faktiskt sjuk, men var ändå på väg ut genom dörren…

Annat var det när jag gick i skolan… jag gillade det verkligen men tyckte att det emellanåt var helt ok att vara lite lagom sjuk och få vara hemma och krya på sig.

(Det har ju ändrats med åren och åtskilliga är de dagar jag jobbat trots att jag varit sjuk… Man blir inte alltid klokare med åren)…

Nåväl. Wilma bönade och bad att få åka på skolan i morse, men till slut satte jag ner mammafoten så nu är hon hemma i alla fall. Jag avskyr att börja dagen med bråk, men är samtidigt lite glad över anledningen till detta: ungen gillar skolan!

Flashback

Av , , Bli först att kommentera 0

Det har varit en annorlunda helg. I fredags var jag hemma och kurerade mig, vilket inte händer alltför ofta och fick därför vackert från soffan koordinera via telefon, det som skulle fixas och hämtas inför helgen när pappsen äntligen skulle få sin 60 års present.
 
Lillebror med sambo kom upp från Stockholm och vi hade en toppenmysig lördag tillsammans med födelsedagsbarnet inklusive femkamp och fantastiskt god mat på restaurang och dessutom ett sånt fantastiskt väder! Ja men det var ju verkligen helt otroligt vilken tur vi hade med just det.

-Och som de svenskar vi ändå är så påminde vi varandra om detta förunderliga precis hela dagen och dagen efter – när det hade mulnat på igen. Vilken TUR vi ändå hade haft med VÄDRET! 

Den här femkampen var delvis som en lite halvotäck flashback från friidrottstiden i skolan… för en av grenarna vi valt (!) var nämligen spjutkastning… Friidrott har väl aldrig riktigt varit min gren. Heller. Rent resultatmässigt så där… Men så här på egna villkor var det åtminstone riktigt skoj, även om det fortfarande inte flög särskilt långt…