Lyckodagen

Morgonen började med ett utspillt flingpaket.
Jag tappade ut det på golvet bara.
Det liksom gled ur händerna.

Så där som det kan göra på morgonen när man fortfarande inte riktigt har styrsel på musklerna. Gripreflexen står på off.

Utspillda flingpaket är ett typexempel på moment som man helst är utan en tisdagmorgon när man som vanligt är ute i sista stund. Med allt. Det finns liksom inget utrymme för utsvävningar den där tiden.

Kanske borde vi försöka komma upp och iväg tidigare. Men vi är sengångare allihop på morgonen. Alla i familjen har svårigheter att överhuvudtaget komma upp för det första. Vi ligger som kåldolmar i våra täcken och likt mullvadar har vi knappt ens ledsyn förrän frampå förmiddagen typ. En viss tid påminner vi om sillar när vi samsas alla fyra i vårt lilla badrum och lite illeraktigt kilar om varann för att göra oss i ordning… Ja herregud. Som ett zoo. Ja förutom kåldolmarna då förstås… 

I morse stod dessutom Teo vid handfatet med trötta ögon och rufsigt hår och deklarerade med sömnig röst:

"Jag känner mig inte lycklig idag"
"Va?! Men gör du inte"!?! (Ett mammahjärta tål inte sådana ord från sitt barn).
"Nää. För visst är det tisdag idag"?
"Jaa"
"Mmm. Det är bara på fredagar jag känner mig lycklig"