En kärlekshistoria

I helgen var jag bjuden på bröllop.
Men jag tackade nej.
På lördagen ångrade jag mig.

Jag vet innerst inne att det efter omständigheterna var rätt beslut att inte åka iväg på det, men det kändes inte så då på lördag förmiddag. Bröllopet var på Orust. Bara det. Och de som gifte sig var min fina vän Linda som jag lärde känna när vi bodde i Göteborg och hennes nygamla kärlek från Norge.

Deras kärlekshistoria är så romantisk att man nästan inte tror att den är sann. Den är så klart rätt lång, men går i princip ut på att hon träffar sitt livs kärlek i Norge när hon är 16 år. Deras vägar skiljs åt. Och efter tjugo år (!) så får hon ett meddelande från honom på nätet där han söker henne.

Han har inte glömt henne och hon har inte glömt honom och nu är de gifta!

Jamen det är ju helt galet fantastiskt.
Deras bröllop måste ha varit alldeles speciellt tänker jag mig.

Men, men vad är en bal på slottet.

Min helg bestod istället av fotbollsmatch i duggregn, städning, mys med barn och familj och igår en stadstur för inköp av vinterskor till Wilma… Det var trevligt det också.
Bara inte så romantiskt. Även om jag blev kär.

I de här: