Stunder att minnas

Ännu en trevliger helg avslutad och en förhoppningsvis dito ny vecka inledd.

Helgen har i stora drag bestått av matlagning, shopping, städning, fest och dop. Vi smyckade lördagen med en lite försovning på morgonen också, men Teo hann till träningen i alla fall så den räknas knappt.

Vi har hunnit med en hel del.

Hur man nu ska välja att se på den saken…

Vi fastställde hur som helst i morse att det varit en väldans bra och aktiv helg, som inte lämnade några minuter över för vicka på tårna i soffan, men sånna helger blir det å andra sidan inte så många minnen utav heller.

Allt vi sammantaget gjort den här helgen kommer vi nog däremot att minnas länge. Och jag skulle gärna placera den som en av dem i kategorin "De bästa". -Maten, vännerna, familjen…

-Och så toppades den så igår med dopet av barnens minsta kusin, lilla fina Greta.
Som dop brukar vara så var även det här mycket fint och mysigt, men även lite extra speciellt eftersom Wilma hade fått äran att bli fadder.

Det är stort.

Och jag blir stolt.

Min lilla dotter-fadder! Sånna helger minns man.

En stund att minnas.