Min pappas gudmor har just fyllt 100 år…

 …alldeles nyss. Det är stort när man börjar tänka på det. Elsa heter hon, och nu kan ni lista ut vem det är- för det finns inte så många som är födda 1910 ibland oss längre. Hon är klar i knoppen, men blir lite trött om hon pratar länge, säger pappa. 

Grejen är den att hon inte har någon att spela kort med. Åh- det känns hemskt att tänka på att alla som är jämnåriga och äldre är borta. Även om man kan vara listig och förutseende och skaffa sig några yngre kompisar så blir det nog ödsligt för man har ju ingen att riktigt prata gamla minnen med- någon som verkligt var med. 

Om jag blir så gammal så finns det ingen som kommer ihåg från verkliga livet:

Hur Olof Palme talade

Hur Torbjörn Fälldin puffade på pipan

Hur min mammas händer såg ut när hon körde bil

Hur FRUKTANSVÄRT skitig Aina på Nolbys lagårdsmössa var

Hur lång tid i förväg man måste sätta på en gammal tjocktv innan programmet började

Hur irriterad kiosktanten blev när man kom dit med en näve svettiga 2- och femöringar och ville köpa smågodis

Hur opraktiska dom där runda hemvirkade plastmattorna var

Hur de gamla militärerna vi hade som ridlärare helt opedagogiskt vrålade ut sina order

Those were the days- jag kompletterar om jag kom på nåt mer!