Jag bodde här från juni 1977 till dec 1980. Sällan har 3 år känts så innehållsrika. Nu när jag går i stan 30 år senare och följakligen 30 år äldre är det…konstigt. Jag går Kyrkogatan, Fallängsvägen, Bergsgatan, Fabriksgatan, Tingsgatan o Köpmangatan och ingen möter jag som känner igen mig och ingen känner jag igen. Det gör inget, det är bara det att jag får en känsla av att detta ändå min hemstad, att jag är en värmlänning och vet hur man bär sig åt även om jag inte har dialekten. Vilket språk de har här! Nästan alla talar grov dialekt och jag kommer liksom på mig själv med att stå stilla med ett fåraktigt lyckligt flin på läpparna: det här förstår jag ju- det här är mitt språk! En man på en bänk på gågatan tittar på mig. Jag ser nog ganska knäpp ut där jag står och insuper den dialekt som han tycker är vanlig svenska. Tingsgatshusen är renoverade, Repslagargatan där jag bodde är rivna och ersatta av hus i sten med centralvärme och tvättstuga. Säkert har de inga toor som fryser, tak som läcker eller rivningskontrakt nu. Ja,ja- those where the days. Domus har blivit klädaffär, konsthallen är kvar, badhuset ska byggas om och var SemesterGustaf bodde vet vi inte längre, men på lördag spelar grabbarna i Arvika Gammeldans Orkester i alla all på Folkparken. Jag gillar Arvika och grattis på 100 årsdagen du lilla underbara stad……
Etikett: 100 år
Inga grammatiska…
…klagomål från mina eminenta läsare i Peru??? Jamen- då fortsätter vi. Eftersom jag nu kan skryta med 1, 6 på högskoleprovet så torde ingen som åstadkommer sämre kunna kritisera mig. Fatta vad skönt att ha en egen blogg där man kan ösa ur sig vadsomhelst och vara hur besserwissaraktig och dryg man vill!
Min pappas gudmor fyllde 100 år i höstas. Hon berättade för min pappa när han ringde för att gratulera att det värsta var att hon hade ingen att spela bridge med- alla var döda. Det är bl.a. det som är sorgligt med att bli gammal- alla i ens ålder är borta, man har ingen att minnas tilllsammans med, och alla är så unga. Vi andra tycker lite som så att alla över 70 är lika gamla, men så är det ju inte.
Jag minns själv när vi i familjen försökte få min mormor att umgås med andra lite mer när hon var sisådär 80 år. Vi tyckte att hon isolerat sig lite och skulle komma ut mera bland folk. Vi föreslog att hon skulle träffa någon annan pensionär i byn, men hon bara fräste: "De där?? Dom fattar ju ingenting- dom är för unga. Valpar på 70 år!!"
Tänk ändå- 100 år! Häromdagen var det ett reportage om en 100-åring i vk. Rubriken var "Nu blir det full fart!"
Är det inte härligt att ha en sådan inställning?!
Nästa år fyller Arvika 100 år!
Jag är lite intresserad av detta eftersom jag är halv värmlänning, min mamma är från Rackstad, en liten by utanför Arvika som är känd för sin konstnärskoloni som var verksam där på 20- talet, också är staden känd för sina fornstora pianofabriker, Thermiaverken och så Volvo. Säkert något mer som jag glömt. Det finns rätt många konstnärer och konsthantverkare där, och så är det ju Gammelvala (gamla världen) som anordnas varje sommar i Brunskog. Själv tycker jag om den lilla låga charmiga stadskärnan- och oslagbart lätt att hitta parkering.
I allfall! Hundra år- man slår på stort firande. Så gulligt. Där kom Oscar den andre och invigde undrar vem som kom nu?
Gick in och kollade på deras hemsida- ojojoj vad dom kämpar och förbereder. Dessutom såg jag att bion Palladium finns kvar. Hur gammal är den,då? Uråldrig. Någon som minns 4 P på Palladium? Nähä, inte det.
Arvika har en stegrande vit häst som logo, och inför 100-års året har en särskild logo tagits fram, man har tillsatt en jubileumskommitté.
Det blir invigning av isbana på torget, jubileumsbakelser, uppträdanden av Södra Åkeriet + många fler, hundraårsloppet, veteranbilsrally, jubileumsdvd, kaffedrickande och tårtätande i sommar m.m.
Helt underbart vad folk jobbar och står i.
Min pappas gudmor har just fyllt 100 år…
…alldeles nyss. Det är stort när man börjar tänka på det. Elsa heter hon, och nu kan ni lista ut vem det är- för det finns inte så många som är födda 1910 ibland oss längre. Hon är klar i knoppen, men blir lite trött om hon pratar länge, säger pappa.
Grejen är den att hon inte har någon att spela kort med. Åh- det känns hemskt att tänka på att alla som är jämnåriga och äldre är borta. Även om man kan vara listig och förutseende och skaffa sig några yngre kompisar så blir det nog ödsligt för man har ju ingen att riktigt prata gamla minnen med- någon som verkligt var med.
Om jag blir så gammal så finns det ingen som kommer ihåg från verkliga livet:
Hur Olof Palme talade
Hur Torbjörn Fälldin puffade på pipan
Hur min mammas händer såg ut när hon körde bil
Hur FRUKTANSVÄRT skitig Aina på Nolbys lagårdsmössa var
Hur lång tid i förväg man måste sätta på en gammal tjocktv innan programmet började
Hur irriterad kiosktanten blev när man kom dit med en näve svettiga 2- och femöringar och ville köpa smågodis
Hur opraktiska dom där runda hemvirkade plastmattorna var
Hur de gamla militärerna vi hade som ridlärare helt opedagogiskt vrålade ut sina order
Those were the days- jag kompletterar om jag kom på nåt mer!
Senaste kommentarerna