Den 19 december 1980

Flyttade jag upp till Västerbotten. Snart jubileum.

Jag hade ett helt lass med fördomar- t.ex. att västerbottningarna skulle bli arga för att vi sörlänningar kom upp och skulle försöka ta jobben ifrån dom. Komisk tanke idag- ingen, inte ens arbetsförmedlingen har antytt något sådant. Jag trodde också att det liksom i Värmland var fult att vara Ståckhålmare, så jag drog helst fram min värmländska släkt och försökte tvätta bort min dialekt…

Det var kallt i december-80, det var snö upp till midjan och ingen hade skottat fram till den gamla affären där vi skulle bo. Hyran var 624 kr i månaden, toan frös och avloppet i köket och vattnet. Vi fick helt allvarligt hälla glykol i elementen, så det inte skulle frysa när vi var borta och inte kunde elda. Elräkningen var jätteliten för säkringarna for så fort man använde för mycket. Man fick elda i vedspisen utav bara den och hänga draperier för ytterdörren.

Tur att nPer-Arne kom med ett lass ved…

Jag fick jobba som hemsamarit och praktisera i lagårdar och därvidlag lära mig veta hut. Jojo. Och särskilt lära mig förstå bondska. Tur att det inte var Byskebondska- det är svårt, det! Men tillslut förstod jag t.o.m. vad nOlaus Berggren sa. Han som hade kvarn i Lappvattnet.

Alla dessa gubbar med sina utgödslingar, Fergussonar och slaghackar! Och dessa små byasågar som fortfarande fanns! Jag fick bära bort bakuveden och där stånkade en uråldrig bussmotor som var ombyggd att driva sågklingan…hade Arbetarskyddsstyrelsen komme in där hade dom fått slaganfall.

Dom flesta västerbottningarna har varit snälla (utom Birgitta, Svante och några till) och nu känner jag mig helt hemma här. 

Jag vet att svarta plastsäckar på vägpinnarna betyder att det finns renar i närheten- inte att man ska stanna av och kasta skräp, vilket var den enda logiska förklaringen för oss 1980.

Kunniga människor har lärt mig köra traktor, mjölka kor, spinna ull (Salig Ida Andersson i Västanbyn utanför Lövånger), köra lastbil, väva,färga garn, känna efter om en kalv ligger rätt, vad en ko och kalv behöver efter kalvning, göra bokföring, få in en dymling, göra ett långdrag, rida in en unghäst, fixa gamla bilar, planera taxikörningar, äta palt, äta fisk, baka ljusugnsbröd, vad en twiåkebom är och en hel hop med andra nyttiga saker.

Man hinn en hel del på 30 år!