Om det är såhär nu

 hur blir det sen, då? Man vet inte hur livet blir, det bara masar sig fram dag efter dag och så har det gått 25 år. Mina gamla stolliga, flummiga, tokiga, busiga kompisar i Arvika går och blir Ordentliga. Jobbar som tjänstemän, blir invalda i kommunstyrelsen, blir experter i universitetsämnen, har välskötta barn och villor och fruar och män och sköter sig snyggt. Det hade man inte trott om er REBELLER 1979! Ha. Där fick dom sig en känga. Nåväl. Vi har inte träffats på länge så det kanske bara är en chimär på facebook. I själva verket kanske dom inte jobbar alls utan sitter i sina igenvuxna ekologiska trädgårdar och undrar var dom satte blomkålen i fjol…

Men i allafall, ponera att vi skulle träffas på gamla dar, att vi av någon mystisk ödets slump skulle hamna på samma äldreboende. Hur skulle det te sig då? Vi skulle måhända bli som obstinata ungdomar igen, vräka på med Dr. Hook, försöka tränga ner oss i supertajta Levisjeans, börja använda vissa ord igen. Personalen skulle bli jättetrötta på våra "ballt", "hippt", och vad det nu var vi sa. De skulle ha fullt schå att stoppa oss från att köpa Hultsfredsbiljetter på Internet, stjäla motorcyklar och tält och fara dit utan karta och pengar. Vi skulle smuggla in getter och småkalvar på rummen och stoppa surströmming i torktumlarn. Ni gubbar skulle bråka om Helena, som är snyggast, och surt bevaka varandra i tv-rummet.

Vi skulle kanske börja svetsa om gamla Volvo V70-isar till snabba sparkcyklar, tälja pipor, försöka färga garn i badkaret eller göra äppelvin. 

Ingen kan skälla på oss, för vi är ju gamla och värdiga!

Det här kan ju bli kul, vettja!