Etikett: gubbar

Grannar väljer man inte!

Av , , Bli först att kommentera 0

 De absolut bästa grannarna hade vi i Grundfors, Kroksjö utanför Umeå. De var så präktigt bra att jag funderade allvarligt på att annonsera ut dom till salu och skriva att "fastighet ingår i köpet"…

I Mjövattnet fanns det två gamla gubbar som bodde grannar och var oense om vems tall det var som stod på tomtgränsen- eller kanske var tomtgränsen gick. I varje fall var de båda över 75 år gamla, och började en dag slåss om tallen! Moget.

Jag hade en granne i ett hyreshus som tyckte det luktade illa i trapphuset, och klickade ut såpa på trappstegen för att det skulle lukta bättre. Man kunde ju halkat, men det var väl av mindre betydelse för henne. Hon kunde också få för sig att släcka alla lampor i källaren medan man var nere i tvättstugan, så man fick treva sig fram genom källargången, som hade flera trappsteg. Kändes som att hon byggde banor åt oss…

En av mina kompisar hade en gnällig tant som hyresvärd. En solig sommardag var kompisen inomhus och fikade med en karl hon dejtade. Då slets dörren upp och hyresvärden rusade in och skrek "men ska ni ligga här inne och pippa när potatisen måste tas upp!?"

Min mormor hade en granne som min mamma nu ärvt. Han är änkeman nu, och allt ser precis likadant ut som när jag var liten. Persiljan och dillen på samma ställen, jordgubbslandet och hallonen, veden i prydliga staplar, gräset ordentligt skiljt från gruset och oklanderligt ren trapp på eternithuset. Mattpiskarställningen bredvid trädgårdslandet är kvar- där hängde jag i knävecken 1969 och drömde cirkusdrömmar, och ibland bland fick man nybakade bullar av Elsa. Jag kan inte minnas att de en enda gång varit sura eller klagat på oss 3 barn, vi genade genom häcken, cyklade och red och rev upp damm på vägen, fölungar och får har kommit lös. Den grannen hjälper fortfarande minmamma med snöröjning och andra villaproblem och han är 89 år nu. 

Grannar är egentligen enormt viktiga för trivseln, men det är inte lätt att få bra ena. Man kan ju inte typ "nej, älskling, vi köper inte det där fina huset med bubbelbad och välskött trädgård och nära till skolan, för jag såg att grannen skvalpade omkring med komposthinken farligt nära lekställningen och dessutom glodde misstänksamt på oss". Mäklarna mäklar inte gannar- det skulle se ut, det (på mäklarsvenska):

"Swingersvänliga grannar i attraktiv ålder"

"Pedantskött grannträdgård utan bin eller katt"

"Tonårsbarnsfria grannar med stor miljöhänsyn"

"Riktiga genuina orörliga pensionärsgrannar av gamla stammen med tystgående Permobil"

"Fruktbärande träd med överhängande grenverk och fredligt sinnade grannar"

"Grannarna ser kanske ovårdade ut, men inuti är de oslipade diamanter som väntar på att få komma fram"

"Festsugna och beachvolleyspelande grannar med stort barskåp"

 

57400

Av , , Bli först att kommentera 0

 resultat fick jag när jag googlade mig själv!!! Wow. Hade jag nu varit socialdatanörd så hade jag suttit halva natten och googlat alla jag känner. Och sedan facebookat dom någon slags lista…nä. Tänk inte tanken. 

Men man kan ju tänka tanken hur det var förr, innan alla Internetsocialagrejer. Skicka brev. Så fruktansvärt långsamt det känns idag. Det hinn hända huur mycket som helst i ens liv innan det kommer fram. Ja, med dagens takt så hinn grannen både skilja sig och hitta en ny brud och installera henne och skola in styvbarnen hos dagpappan innan mitt brev sprättas upp i Arvika på Fallängsvägen av Emma. Jojo.

Annat vare förr. Jå, förrstår ni, då var det dyrt att ringa utanför riktnummerområdet. När man var hemma hos en kompis och behövde ringa fick man fråga snällt, och då kunde kompisens farsa fråga: "Du tänker väl inte ringa riks?" strängt. På 70-taler var vi unga så auktoritetsnervösa att vi skakade ända in i märgen av en sådan fråga, och stammade bara "Nej nej" i vild förskräckelse. Alla dessa stränga farbröder med svarta tv-rute formade glasögon som helt oväntat kunde dyka upp när man hade som mest kul och dåna fram sina frågor:"Ni leker väl inte doktor?", "Har din mamma gett dig lov att vara här?", "Ni har väl betalat de där tuggummina?", "Vilken tid ska du vara hemma,då?", "Var det ni som snattade 2 kolor från godisaffären?". Ja, jisses. De där gubbarna skulle få präktigt med spö om dom frågade det på en skolgård i Stockholm nu.

Då hade man värsta kollen på snälla gubbar som gav en godis, snälla gummor som gav en bullar, arga gubbar som jagade en med sopborste om man pallade ett äpple, och arga gummor som viftade med disktrasan och hotade ringa ens pappa om man genade över deras tomt. Those where the days…

Var dom där typerna nu? det känns som att gubbar och gummor är liksom svagare och mesigare nu? Håller jag kanske på att förvandlas till en sådan? Hoppas jag blir snäll i så fall.

Om det är såhär nu

Av , , Bli först att kommentera 0

 hur blir det sen, då? Man vet inte hur livet blir, det bara masar sig fram dag efter dag och så har det gått 25 år. Mina gamla stolliga, flummiga, tokiga, busiga kompisar i Arvika går och blir Ordentliga. Jobbar som tjänstemän, blir invalda i kommunstyrelsen, blir experter i universitetsämnen, har välskötta barn och villor och fruar och män och sköter sig snyggt. Det hade man inte trott om er REBELLER 1979! Ha. Där fick dom sig en känga. Nåväl. Vi har inte träffats på länge så det kanske bara är en chimär på facebook. I själva verket kanske dom inte jobbar alls utan sitter i sina igenvuxna ekologiska trädgårdar och undrar var dom satte blomkålen i fjol…

Men i allafall, ponera att vi skulle träffas på gamla dar, att vi av någon mystisk ödets slump skulle hamna på samma äldreboende. Hur skulle det te sig då? Vi skulle måhända bli som obstinata ungdomar igen, vräka på med Dr. Hook, försöka tränga ner oss i supertajta Levisjeans, börja använda vissa ord igen. Personalen skulle bli jättetrötta på våra "ballt", "hippt", och vad det nu var vi sa. De skulle ha fullt schå att stoppa oss från att köpa Hultsfredsbiljetter på Internet, stjäla motorcyklar och tält och fara dit utan karta och pengar. Vi skulle smuggla in getter och småkalvar på rummen och stoppa surströmming i torktumlarn. Ni gubbar skulle bråka om Helena, som är snyggast, och surt bevaka varandra i tv-rummet.

Vi skulle kanske börja svetsa om gamla Volvo V70-isar till snabba sparkcyklar, tälja pipor, försöka färga garn i badkaret eller göra äppelvin. 

Ingen kan skälla på oss, för vi är ju gamla och värdiga!

Det här kan ju bli kul, vettja!