Erkännande av

 pinsam verksamhet: Jag har suttit på Facebook. Ni vet, man fastnar. Vänsökaren började jag bläddra i (hur kom jag dit ens? som en slags mystisk Harry Potter – effekt) och det var ba en Ändlös Radda av folk jag Kanske känner. Där dyker ni upp, minsann. Gamla Arvika-vänner. Sten Fransson, Leif Fransson, Ala, m.fl. 

Men vad har hänt- ni är ju gamla och skrynkliga. Knappt hinner man lämna Värmland obevakat 1980 för att upptäcka 31 år senare att ni har blivit äldre! Vad håller ni på med egentligen? Betyder det i själva verket att jag också har blivit gammal?

Nu blir jag verkligen nervös. Jag vågar inte söka efter Bosse Warg, Bjarne Kask, Hans Kindströmmer, Larsa Skogsberg, Thomas och Tommy Åslund, Patricia, Anna Nord, Helena Johansson, Erik Andersson, Per- Olof Åstbom, Lars Johansson eller Trassel. Dessa unga killar med framtidshopp i blick, trimmad Amazon 122:a (eller hette den 121 sportmodellen?), skitigt badrum, Volvojobb, nerslitna träskor, nötta jeans och solsken i blick. Bosse Paulsson som sålde knark till småflickor hade förresten en fin mörkgrön 164:a med automatväxel. Om det nu är sant att han… så må han brinna i helvetet. 

Tja, det verkar inte bättre än att tidens tand gnagt oss så hårt.