Etikett: Facebook

Min syrra är

Av , , Bli först att kommentera 1

 jättesmart. Hon är doktorand på Ståckhålms (Fjollträsks) Universitet och han kan sekert stava rett. Just nu är hon i London på arbetsresa, så hon kan ju inte läsa det här! 

I varje fall så har hon drabbats av en shoppingvåg och köpt sig en ny telefon. I can bet the old one was the kind of old Nokia with black-and-white-screen. 

Det är så kul när min 10 år yngre storstadssyster ringer till mig superlantisen som t.ex. inte har suttit i en sån däringa flygmaskin sedan mars 1989 och säger: "Jag har köpt mig en sån där…ny…smartphone. Men jag kan ju lämna tillbaka den om jag ångrar mig".

Ångrar mig!! Herregud, jag har hela mitt kontor i min telefon. Hon skulle bara veta! Alla mail, med adresser och möten och besked, kartor, telefonnummer, Google! Jag menar GOOGLE! Det fanns ett liv innan Google, som min vän Sybil säger, men ingen minns hur det gestaltade sig. 

Man sitter och pratar med vänner vid ett eftermiddagsfika. Någon undrar hur getingar övervintrar. Googla! Man får plötsligt för sig att en ny tvättmaskin kanske inte är så dyr som man trodde. Googla! Familjen funderar på att fara till stugan i helgen, men hur blir vädret? Googla! En uttråkad taxichaufför vaknar kl 06.00 en morgon och tänker: "Mitt liv förspills! Kan jag studera vidare?" Googla! Plötsligt behöver en dotter pengar till taxi en sen lördag kväll. Nordeas hemsida!

Det är egentligen hemskt och skämmigt hur beroende man har blivit inte bara av Internet, utan också att ha det med i sin mobil jämt!

Ni som har Facebook ska förresten tänka på att ALLT som ni har på er Facebook finns kvar och lagras- även om ni tar bort er Facebooksida. 

Nu ska jag ut och jogga. På riktigt- i verkliga livet i skogen.

Åååå då tänkte jag…

Av , , Bli först att kommentera 2

 asså att jag skulle starta en Facebook-sida ba föátt visa som hur seriös jag är. Eller jag skulle starta flera för att jag är så väldans seriös. 

En Facebooksida där jag skulle berätta hur illa jag tycker om att: få smörkladd på tangentbordet, bryta av lillfingernageln när jag drar ut en död ko ur en lagård, elräkningen är obegriplig, joggigskorna är utnötta, det luktar rök om köksinredningen, Coop Forum inte har min favvofärg på nagellacket, min hålslagare bara gör tre hål i papperen, grannen har mycket finare bil än vad jag har, färgen på min balkong flagnar och faktiskt flera mängder av andra VIKTIGA saker som jag vill delge.

En Facebooksida där jag skulle berätta om allt som finns att veta om Massey-Ferguson 135 av 1968 års modell.

En Facebooksida där jag talar allvarligt om Kränkningar. Det finns folk som känner sig kränkta av väldigt mycket. Jag menar ba: Hur kul är det om man t.ex. inte kan skriva riktigt bra och ändå känner att man ideligen måste häva ur sig precis allt som som man kommer på? Då kan man ju bli kränkt om någon påpekar att man kanske skulle försöka att inte skriva ett tarvligt talspråk med dålig stavning och usel kommatering, när man ju sitter som förtroendevald i kommunen. Faktiskt.

Eller om man har mycket vilda och glada katter hemma i lägenheten å sen går på Coop och handlar och så har dom extrapris på stearinljus! Det kan man ju inte elda med för då kommer katterna att bränna nosen och sveda svanshåren.

En Facebooksida där jag berättar precis allt som rör min hund. När hon har födelsedag, hur söt hon är när hon sover, vilka gosedjur hon tycker om, hur intelligent hon är när hon gräver ner ben och vilka hennes lekkamrater är. Och hur hon mår just nu i denna stund.

En Facebooksida om att starta upp Facebooksidor om I-landsproblem. Brutna naglar, förlorade drömmar om en trädgårdsfontän, ett drinkrecept som var jätteäckligt, att vissa avsnitt i Kalle Ankas julafton hotas av borttagning, att slingorna i håret blev fel färg, att man har ägnat enormt abnormt långt tid att fylla i ett Internetformulär för att få biljetter till en julshow och sen slutar Internetuppkopplingen fungera- å då vet man ju inte säkert om man kommer att få gå på just den showen!

När vi Facebookare

Av , , 2 kommentarer 2

 blir pensionärer blir det nog jobbigt att kolla Facebookinläggen. Fatta tråkigt: "Vaknade kl 05.00. Kunde inte somna om om. Hämtade tidningen. Den var fuktig. Magen fungerar bra idag."

"I går kväll var det senioryoga. Göran var där… Så stilig han är när han gör Lejonet. Undrar om han gillar mandelkubbar?"

"Nu har jag skaffat e-legitimation. Det var inte alls så svårt som jag trodde!"

"Mitt barnbarnsbarn har just fått sitt första skolbetyg: A i Interavt Socialt Beteende- och det bara i 2:an"

"Har laddat hem hela Sex and the City och laddat med ett sexpack folköl från ICA Örträsk."

"Var det du, Anna, som hånglade med min Hans då på midsommarafton 2002? I så fall skaru passare jäävlit noga- och kolla om kyrkkaffet smakar beskt nästa gång!"

Och det må väl vara hänt. Men tänk när vi börjar bli tankspridda! Det kan ju gå överstyr med racerfart! Kanske kommer vi darriga pensionärer att fara ut på byn och ha gruvliga svartsjukedramor bara för att någon har skrivit nåt tokigt inlägg. 

Vi kommer att Facerapa varandra, och kanske ännu värre- i tider av förvirring kanske vi beställer varor på nätet till någon annan och stackars Tomas får fjorton bäddsoffor hemlevererade från Ikea utan att ha en aning om vem som gjort det.

Gudbevare oss!

Trattkantareller

Av , , Bli först att kommentera 0

 …tänker jag icke skryta över att jag plockat- eller lägga upp nån bild på. Sådant är för veklingar. Svampar plockar och äter man, man talar icket om det.

Överhuvudtaget är det en förfärlig massa prat om saker som ska göras, har gjorts och görs. Man kunde faktiskt tro att vi alla gick nånslags universitetskurs där man prompt måste utvärdera alla processer och reflektera över sina handlingar offentligt stup i qwarten!

Det finns faktiskt folk som varje dag facebookar om att dom har mockat skit i sina hästboxar, kommer att mocka skit i sina hästboxar, planerar att mocka skit i sina hästboxar eller misslyckats med att skotta skit i sina hästboxar. 

Seriöst!!! Skulle det vara någon terapeutisk nytta med att skaffa en hamster och facebooka om skitskottningen i dess bur?

Eller starta en blogg om mina otaliga och resultatlösa försök att sluta snusa? Skulle mina kära läsare fortsätta att följa mig om jag började skriva om maträtter jag hade tänkt laga, tandborstar jag hade tänkt köpa, katter jag låtit avliva, karlar jag inte gift mig med, skruvdragare jag verkligen i verkliga livet verkligen har köpt, timmerstockar jag eventuellt kommer att använda i ett framtida husbygge, intressanta färgkombinationer på kläder jag tänkt bära någongång, poliser jag dragit vid näsan i Ransäter midsommarsafton 1978 (el 1979 kanske), hästen som gav mig ett hiskeligt svart blåmärke 1973, den otroligt dåliga bilaffären jag gjorde 1980 gällande en röd Alfa Romeo Spider av 1969 års modell med en reservmotor till, jobbet som plåsterförsäljare i Västerbottens inland som jag tackade nej till, drömmar om matematikstudier vid Kristianstads Högskola som jag inte börjat på eller gardiner jag köpte 1979?

JA! det skulle ni! Om jag skrev tillräckligt intressant om det!!! Man måste väcka fantasin, få läsarna med sig, egga argumentationslusten, få folk att känna. Men det uppnår man inte genom att skriva träigt.

P.S. Egentligen tror jag inte att jag lurade några poliser i Ransäter. Men jag var verkligen där midsommar afton 1978 el 79. Undrar fortfarande vad jag gjorde där. Ingen vill berätta för mig, men jag vet att det var spelmanstämma och att jag hade med mig fiolen. Så långt är jag överrens. Ett tält figurerar också. Och folkdräkter- liksom i bakgrunden på nå vis. Vi liftade dit, jag och…. Emma förstås. Undrar om hon är på Facebook?

På Facebook

Av , , Bli först att kommentera 1

 har det dykt upp ett foto på en 13-årig flicka som varit försvunnen i 6 dygn,mamman letar förtvivlat. Vi sprider det vidare, och hoppas att internet kan hjälpa. Det är få saker som är mer fasansfulla än att ens barn är borta, och jag önskar verkligen att att hon kommer tillrätta. Plötsligt känns ens egna bekymmer fjärilslätta. 

Erkännande av

Av , , Bli först att kommentera 0

 pinsam verksamhet: Jag har suttit på Facebook. Ni vet, man fastnar. Vänsökaren började jag bläddra i (hur kom jag dit ens? som en slags mystisk Harry Potter – effekt) och det var ba en Ändlös Radda av folk jag Kanske känner. Där dyker ni upp, minsann. Gamla Arvika-vänner. Sten Fransson, Leif Fransson, Ala, m.fl. 

Men vad har hänt- ni är ju gamla och skrynkliga. Knappt hinner man lämna Värmland obevakat 1980 för att upptäcka 31 år senare att ni har blivit äldre! Vad håller ni på med egentligen? Betyder det i själva verket att jag också har blivit gammal?

Nu blir jag verkligen nervös. Jag vågar inte söka efter Bosse Warg, Bjarne Kask, Hans Kindströmmer, Larsa Skogsberg, Thomas och Tommy Åslund, Patricia, Anna Nord, Helena Johansson, Erik Andersson, Per- Olof Åstbom, Lars Johansson eller Trassel. Dessa unga killar med framtidshopp i blick, trimmad Amazon 122:a (eller hette den 121 sportmodellen?), skitigt badrum, Volvojobb, nerslitna träskor, nötta jeans och solsken i blick. Bosse Paulsson som sålde knark till småflickor hade förresten en fin mörkgrön 164:a med automatväxel. Om det nu är sant att han… så må han brinna i helvetet. 

Tja, det verkar inte bättre än att tidens tand gnagt oss så hårt. 

Presentation

Blogg som handlar det som faller mig in. Kan röra sig om politik, ekonomi, vardagsliv, barn, familj, landsbygd, jordbruk, djur, folk jag mött eller folk jag hittat på.

Läs gärna min andra blogg på vk: "folklivsforskning"

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se