Ordet ”utanförskap”

 retar egentligen gallfeber på mig. Nu är jag allvarlig. Det är oförskämt, respektlöst och utan eftertanke politiker använder sig av det.

Vad är det för dumheter- utanförskap! Dom pratar ju om massor med människor som inte jobbar. En del är för sjuka, en del för unga, en del för gamla, en del jobbar svart, en del blir försörjda av någon annan, en del har tillräckligt med pengar ändå m.m.

Politikerna talar om detta som att det vore en oifrågasättbar (slår vad om att det ordet inte finns på t9) självklarhet dels att alla de som inte jobbar känner sig utanför, dels att det bara är genom ett jobb man är en riktig samhällsmedborgare, en självförverkligad person, en behövd medmänniska och liksom MED i samhället.

Men de som inte jobbar kan mycket väl vara allt detta fast de inte jobbar. Den som är sjuk kan ha jobbat och gjort sitt, en del föräldrar har råd att vara hemma några år, en del studerar, en del lever på sitt kapital. Ska vi se på alla dessa som någon annan slags människor? Ska vi ha en sorts B- medborgarskap? Behövs inga pensionärer?  

Dom talar om det som om alla dessa utan jobb vore en homogen grupp. Med samma möjligheter, behov och förutsättningar. Och alla sitter de hemma passivt och gruvar sig därutanför.

Nä- vi ska ha ett samhälle där alla är med.  De som inte sköter sig och ställer till det för andra är de som ska få vara utanför ett tag. Det tycker jag är den enda vägen att gå. T.o.m. sossarna får ta plats, bara de är solidariska.