Kossor!

 42 stycken kossor och ett antal ungdjur har hållit mig sysselsatta några dagar. Väldigt snälla kor, förvisso, bara en som var lite kittlig. 680 heter hon, men vi är kompisar nu och hon står som ett ljus om man trixar lite med henne. 

Jag har en viss rädsla för små snabbsparkande röda kor sedan nr 349 i Rödåsel sparkade av mig både vad- och skenbenet för några år sedan. Jag är så tacksam och glad för personalen på Umeå Universitets7khus som opererade så fort och smärtfritt- fotleden är nästintill som den var förut! 

Jo. Kossorna var så lugna och tålmodiga, men det var en del maskinhaverier- utgödslingen, t.ex. Sen for det en fas, så på morgonen efter hade jag problem med motorskydd, så varmvattnet var typ 40 grader, mjölken i tanken 28 grader, kraftfodervagnen var tom, kornkrossen död, korna småsura, och ensilageriven var också småsur….

Det är härligt att jobba i en lagård (om maskinerna funkar)- man känner sig så nyttig och DUKTIG när alla djur fårr foder och det är rent i lagårn och mjölkbilen hämtar 2263 liter…

Etiketter: , , , ,

2 kommentarer

  1. Sven.

    Kan du handmjölka, om strömmen skulle försvinna helt? Eller finns det reservkraftverk? Min erfarenhet är att det är viktigt att ha personlig kontakt med djuren, djur är kloka och förstår mer än många kan tro.

  2. Maria Estreen

    Många bönder har reservkraftverk. Jag kan handmjölka, men problemet är att det är väldigt jobbigt. Folk som har handmjölkat mycket (nästan utdöda nu) får väldiga hand- och fingermuskler. Det tar så pass lång tid också. Man orkar mjölka ut så mycket som en nyfödd kalv ska dricka (2 l) men skulle man handmjölka 42 kor som kanske mjölkar 20-25 liter var eller upp till 30-35 l så tar det för lång tid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.