inflationen jag pratade om förut kommer sig av att vi helt enkelt har olika verklighetsuppfattningar. Typ att alla jag känner tycker att världen (eller vårt samhälle i varje fall) ser ut på ungefär samma sätt. I stora drag nånting sånt här:

Man jobbar och försörjer sig själv, har man ett jobb på heltid så bör det räcka med normal arbetstid och man ska få en lön som går att leva på om man rättar mun efter matsäcken, man ljuger inte, man omskriver eller skönskriver inte saker, man tar konsekvenserna av det man gör, man försöker att inte förstöra för andra, man betalar skatt till ett samhälle som tar hand om sjuka, gamla, bovar och banditer som förstör för oss andra, fixar skola, barnomsorg, vägar- ja, ni fattar. 

För oss vanlia männschor betyder de där orden politiker och annat löst folk (typ bankchefer) säger såhär, med ytterst små variationer:

* Trygghet: Att man vet att man får hjälp när man verkligen behöver, att man får mat och husrum, att det finns folk som får lön för att upprätthålla det sociala skyddsnätet. Omedelbart när man behöver det, förutsatt att man inte gjort fel med mening eller skadat andra

* Ansvar: Att den som är i ansvarig ställning verkligen sätter sig in i vad det innebär, ser till att saker blir gjorda på rätt sätt (omedelbart- innan kissblöjan har skavt sår) och inte håvar in en massa lön och hivar över ansvaret på andra och sedan förhäver sig över sin egen förträfflighet.

* Försäkring: Att den som sköter sig och inte fuskar eller med brottslighet tillskansar sig ersättning inte blir straffad och misstänkliggjord och får vänta på sin ersättning bara för att alla ska lära sig veta hut i största allmänhet.

* Lögn: Att säga saker som man vet inte överrensstämmer med hur det är. Hur det är= mätbara faktum, och en verklighetsuppfattning som åtminstone större delen av oss medborgare delar.T.ex. att man inte tar av andra, att man inte gör av med alla sina pengar på lyx för att sedan tro att andra ska täcka upp med pengar till mat och hyra, att man förvaltar andra människors förtroende. Även att vränga till omständigheter eller sin egen insats med grammatiska krypvägar. T.ex. att använda formuleringar som gör att man framstår som ovetande.

* Vård: att vi andra på bästa sätt tar hand am de som inte kan ta hand om sig själva.

Plättenkelt. Emellertid får jag en känsla av att de som beslutar har fått en konstig uppfostran som snedvridit deras uppfattning om orden. När de var unga gick det kanske till såhär.

Trygghet: Betyder att det barn som råkat få bra föräldrar som kan se till att barnen har det bra får en trygg uppväxt. Resten får skylla sig själva, några slås ut i konkurrensen.

Ansvar: Man kan gärna ta på sig ansvar. Det medför bara en högre lön. Hela knepet med ansvar är att se till att någon annan tar det och att man kan försäkra att man inget visste.

Försäkring: Alla betalar en premie, och de som är skickligast på att navigera mellan de finstilta villkoren får ut ersättning.

* Lögn: Det är något man aldrig använder. Men en del vinklingar kan man ju alltid lägga.

* Vård: Något som kan fås om man verkligen orkar bevisa att man behöver det. Om många tycker att vården är dålig, kan man överväga att kvalitetssäkra den, men set tar många månader att komma fram till bra metoder att mäta sådana många parametrar.